Dagens Nyheter – 30 november 1865, sida 1

Lyckans Hjul. Af August Arnould, (Forts. fr. föreg. AZ) Remond betraktade henne förvånad. Det var kanske första gången hon talte till honom utan att vara tillfrågad och sålunda tvungen att svara. För att få en förklaring öfver denna förändring, omärklig för hvarje annan än en älskare, vände han sig till fru Dercy. Men trogen det löfte han gifvit sin systerdotter, låtsade hon icke förstå denna tysta fråga, utan sade, i det hon giek sin väg: — Jag lemnar er på en stund, och går in för att uträtta några hushållsbestyr. Adjö så länge. . Så snart hon gått, blef Emelie mellan träden varse den gamla Martha, som tycktes enkom ha väntat på fru Dercys bortgång. Då amman fick se Remond, gjorde hon en åtbörd af otålighet och aflägsnade sig åter, sedan hon med ett betydelsefullt tecken låtit Emelie förstå, att hon var angelägen om att få tala med henne mellan fyra ögon. — Hvad kan hon ha att säga mig? tänkte den unga flickan, och då hon kom ihåg, att Martha redan en gång förut närmat sig, förmodade hon att denna enträgenhet betydde vigtiga meddelanden. Kanske hade hennes amma genom Bernards oförsigtighet fått någon aning om det hemliga anslag, som hon sjelf misstänkte.