Dagens Nyheter – 29 november 1865, sida 2

han hade lemnat Spanien, skulle han icke ha sökt en tillflyktsort i Frankrike, der hans hufvud är hemfallet åt bödeln. — Ack! svarade fru Derey, du glömmer att detta bref omtalar haus återvändande till Frankrike endast som ett löst rykte. Naturligtvis har herr Veruon för sin säkerhets skuld äfven under sitt vistande på utländsk botten mäst hålla domen hemlig, och är han skyldig till denna enlevering, har han icke på något skickligare sätt kunnat dölja sina spår än genom att utsprida en sådan förmodan och låta sig eftersökas i ett land, dit det är honom förbjudet att återvända. En lång tystnad inträdde. Emelie kunde bättre än någon annan bedömma Vernons heder; den strid hon kämpat med sig sjelf, satte henne i stånd att till sitt fulla värde uppskatta den karaktersstyrka, hvaraf hennes älskare mäste vara i besittning för att icke låta förleda sig till ett felsteg; men hvad som lugnade henne, ökade på samma gång hennes ovisshet. En hittills obekant känsla, svartsjukan, vaknade i hennes själ och kom henne att se allt i en ofördelaktig dager. Den så ädle, så oegennyttige Vernon, som hållit hennes heder sa helig, hade kanske blott haft medlidande med hennes svaghet, och då han för ett annat fruntimmer fattat en riktigt varm kärlek, hade hans stränga dygd varit lätt att öfvervinna. — Nåväl, Emelie, sade fru Dercy ändtligen, hvad har du att anföra mot ett sädant vittnesbörd? — Ingenting, moster, ingenting, som jag kan bevisa. På djupet af hvarje menniskas hjerta