Dagens Nyheter – 29 november 1865, sida 2

straffad för min lättrogenhet... Icke kunde jag ana att ett sådant yttre, som aldrig ett ögonblick förnekat sig, gömde den mest afskyvärda falskhet ... Behöfver jag väl tillägga något, som ni ej redan gissat? . .. Jag har sagt r att det är en förtviflad mor, som tillskrifver er... Emelies röst qväfdes, det skymde för hennes ögon, och brefvet föll ur hennes hand. Fru Derey, tog upp det och fullföljde läsningen: Alin dotter har öfvergifvit mig för att följa sin förförare ... Hittills ha alla mina spaningar varit förgäfves. Först för fjorton dagar sedan har jag förnummit, att man trodde, det han begifvit sig tillbaka till Frankrike. Jag erinrade mig då, att han ofta talade om en fru Dercy, som bodde i Montpellier. I era barns namn, min fru, om himlen skänkt er några sådana, vid allt hvad heligt och vördnadsvärdt är i verlden, besvär jag er att säga mig, om ni äter träffat honom, om nl hört talas om honom, om ni känner, hvar han uppehåller sig. Jag fordrar ieke min dotter tillbaka, för att låta henne försona sina brott i ett kloster. Må blott hennes förförare godtgöra sitt fel genom att gifva henne sitt namn, och Jag skall förlåta, jag skall icke mera tänka på synden, då jag tinner ånger och upprättelse. Jag anförtror denna hemlighet till erheder och er qvinnliga finkänslighet; ty på samma gång jag upplyser om de medel, hvarigenom ni kan trösta mig, ger jag er äfven tillfälle att yppa en hel familjs vanära, i det jag undertecknar detta bref. Estella Mendoce. — Ah! allt är blott en falsk beskyllning! ropade Emelie. Han är proskriberad, och om