Dagens Nyheter – 29 november 1865, sida 1

Lyckans Hjul. Af August Arnowuld. (Forts. fr. föreg. Af) För att förskingra sina tankar på det älskade föremålet, hvilka alltjemt uppfyllde hans själ, måste han söka sig ett nytt fält för sin verksamhet. Han knöt hemliga politiska förbindelser. Den sammansvurnes pligter drog honom bort från kärleken, och utan att vara otrogen de löften han gifvit Emelie, uttalade han andra som bandt hans vilja och satte haus Nf på spel. Under loppet af sex månader reste han ofta bort från Marseille och uppgaf åtskilliga diktade orsaker, för att dölja den rätta för Emelie, men isynnerhet för fru Dercy, som alltid ängslades af fruktan för förföljelse. I all hemlighet bildades en omfångsrik sammansvärjning; ctt missförstånd och några af ledarnes alltför stora otålighet gaf anledning till en rörelse före den utsatta tiden. Förgäfves sökte Vernon att undertrycka den, förgäfves föreställde han de sammansvurna att den rätta tiden ännu icke var inne. Ett sorl af ovilja helsade hans ord. — Så gif då tecknet, sade han till sina kamrater — jag går i spetsen! Hvad han hade förutsagt, skedde. Sammansvärjningen, som ännu icke hade fasta stödjepunkter öfverallt 1 landet, syntes oförberedd bryta ut, som en verkning utan orsak, som ett företag af dårar. Den blef tillintetgjord, qväfd i sim linda. Vernon kom som flykting till Montpellier. Han såg I