Dagens Nyheter – 29 november 1865, sida 1

ma varma kärlek, samma aktning som fordom Du som lefvat afskiljd från verlden, ensam med dina tankar och utan förströelser, du glömmer hvilka förändringar ett års frånvare och åsynen af en mängd olika menniskor och ting kunna frambringa. Ung, oerfaren och i saknad af mina råd, har du, mitt barn, lätt kunnat misstaga dig på den du satte främst bland alla. Din villfarelse var mycket förlåtlig, men det kan man deremot icke säga om det förräderi, hvarmed så mycket förtroende lönats. — Han skulle ha bedragit mig! Det kan Jag aldrig tro... åtminstone vill jag ha bevis derpå. — Läs, sade fru Dercy, i det hon räckte henne ett bref, detta mottog jag i går; det är från Lerida i Spanien. Du vet, att herr Vernon tog sin tillflykt till detta land.... Bretvet är från ett fruntimmer ..... Du bleknar...? Emelie tog brefyet ur sin mosters hand och läste: aMin fru! Den person, som vänder sig till er, utan att känna er, har ingenting annat, som berättigar henne till ert intresse, än sin egenskap af qvinna och moder. Haf den godheten att besvara hennes fråga, såsom hon skulle besvara er, ifall ni i samma angelägenhet skulle nödgas vända er till henne. För omkring sex månader sedan ahblände en ung fransman, f. d. militär och vid namn Charles Vernon, hit till staden. Till min olycka fogade ödet så, att jag blef bekant med honom. Hans väsende, hans språk, de ädla känslor han hycklade, ingaf ett oinskränkt förtroende för honom; men jag har blifvit grymt