Dagens Nyheter – 28 november 1865, sida 2

honom, för att veta att han hade en redlig, uppriktig och energisk natur, som var skapad att herrska utan missbruk, och det är en sä dan karakter svagheten söker till stöd. Men fastän han älskade Emelie med passion och visste att han var älskad af henne tillbaka, så lät Vernon dock icke kärleken vara sitt enda mål eller gränsen för sin äregirighet; han offrade henne hvarken sitt begär efter ära, eller hoppet om hämd på den nya stridsplatsens herrar. Öfvervunnen, men icke undertryckt, föraktade han den af främmande makter påtrugade regeringen. Han tjenade åter med hänryckning under de hundrade dagarne. Farligt sårad vid Waterloo, erfor han först två månader sednare att öfverste Richomme hade stupat, och att Emelie var kommen till sin tant. Han var fattig, som den han älskade, och lefde af ett litet understöd som han fick af sin fader, hvilken plötsligt hade antagit ultra-royalistiska åsigter och icke ville afstå en del af sin förmögenhet på andra vilkor än att sonen öfvergick till Bourbonerna. Säkra på hvarann öfverenskommo de båda älskande att afvakta en bättre framtid. Vernon, som hade fått tillträde till fru Dercy, begagnade sig blott sällan af denna tillåtelse, så att icke ens de elakaste tungor kunde beskylla honom för att sätta en fläck på Emelies goda rykte. Men de voro båda unga och älskade hvarann. Vernon kände mer än en gång sin styrka och insåg att om profvet skulle förlängas, så skulle det måhända öfverstiga hans krafter. (Forts.)