är dotter till en öfverste som föll i kejsarens tjenst och jag enka efter en embetsman som var honom svärmiskt hängifven. Begge hafva vi orsak att frukta det hat, som förföljer kejsardömets tjenare, och som drabbar äfven deras närmaste slägtingar och efterkommande, men din förbindelse med hr Remond skall aflägsna all fara. Han är rik och lägger sin förmögenhet för dina fötter, hans karakter är energisk och stolt, ja, kauske till och med något sträng, men hans kärlek till dig skall förmildra dess härdhet. Jag kan icke finna att du har någon allvarlig och rättmätig invändning mot hans önskningar... eller tvärtom, jag inser mer än väl den sanna bevekelsegrunden till ditt afslag. Jag hade dock hoppats att tid och förnuft skulle hafva segrat öfver en straffvärd kärlek. Emelie gjorde en rörelse och ville svara, men med en vink bjöd fru Dercy henne att vara tyst. — Ja, straffvärd, fortfor hon, ty den som har ingifvit dig den är en fiende till den bestående ordningen, på hans hufvud är satt ett pris, med ett ord, han är en proskriberad! — Men förrän domaren öfver honom uttalat förkastelsedomen hade jag svurit honom att aldrig blifva någon annans maka, och ni sjelf gillade mitt val. — Det är sannt, men sedan... — Sedan blef han nödsakad att fly, och för det att han är olycklig vill ni att jag skall glömma de löften jag gaf honom. Ensam i främmande land, utan vänner och förmögenhet, är det dessa löften som uppehålla hans mod och qvarhålla honom vid lifvet, det säger mig