Dagens Nyheter – 28 november 1865, sida 1

YES SEA RI SS — Jag har ingenting att tillstå och ingenting att förneka; hvad jag tänker är ingen hemlighet för tant. i a — Då du handlar som om du sjelf uteslu: tande vore herre öfver dina beslut, så glöm mer du alltför lätt i hvilken ställning du är. — O tant, det var ett grymt ord ni uttala: de, och jag är säker om att ert hjerta beklagar att ni sagt det. Tvifla icke på min tacksamhet för er godhet. Jag skall aldrig glömma att jag faderoch moderlös fann en tillflykt hos er, och att ni har mottagit er systers dotter med kärlek och välvilja. Ja, jag har er att tacka för allt; ni har hitintills varit så god och ädelmodig emot mig, ack, var det äfven framdeles och tvinga mig icke till detta giftermål! Låt mig stanna qvar hos er och hafva den omsorg om er som en dotter har för sin moder. — Jag är rörd öfver dessa känslor, men det bästa sätt att visa mig din tacksamhet är att emottaga hr Remonds hand. — Aldrig! utropade Emelie. — Aldrig, säger du? Nåväl, jag vill förlåta dig detta trotsiga utrop, som du så utmanande ställer emot mig; jag vill göra ändå mera och uppgifva den myndighet som jag har öfver dig. Jag vill tala till dig som en väninna och gifva dig råd, som skola förjaga en olycklig förblindelse, en halsstarrig fördom. Hvad har du att anmärka mot hr Remond? Utan att hafva tagit någon verksam del i de oenigheter, som hafva ödelagt landet, hörer han genom slägtförbindelser till det herrskande partiet; han är nära beslägtad med vår prefekt, och du vet att hans beskydd redan har varit oss till nytta. Du