Dagens Nyheter – 28 november 1865, sida 1

En patrull passerade just nu förbi muren. Så snart ljudet af befälhafvande officerens röst bortdött i fjerran, ådrog sig en ny person deras uppmärksamhet. Det var Emelie Richommes amma. — Hvad vill du, Martha? frågade fru Dercy. Är det oss du söker? Har du något nytt att berätta? — Nej, min fru, svarade Marta, jag visste icke att mamsell var hos er och jag gick endast tillfälligtvis förbi. Dessa ord beledsagades af ett hemlighetsfullt ögonkast åt Emelie. Denna märkte det visserligen, men utan att tyckas fästa någon vigt dervid eller förstå sin gamla tjenarinnas tecken. Martha hade aldrig varit skiljd från henne; hon var hennes förtrogna och, så att säga, hennes enda väninna, men Emelies lif var så enformigt, hon hade under det sista året så uteslutande hängifvit sig åt sorgen, att hon i Marthas vink om ett enskildt samtal endast såg en daglig vana, ett begär att åter få uttala tusende gånger upprepade trösteord. Genom ett tecken lät hon henne förstå att hon icke kunde lemna sin moster i detta ögonblick, och denna sade i en befallande ton till Martha: Lemna 08s. Synbarligen missbelåten gick amman bort. Emelie följde henne med ögonen utan att kunna fatta orsaken till hennes bedröfvelse. Men hvad Martha än kunde hafva att förtro henne, så var hennes sinne nu så upptaget af det förestående och fruktade samtalet med hennes tant, att hon. icke kunde vända :sina tankar till: något annat.