Dagens Nyheter – 27 november 1865, sida 2

klipporna småningom blifvit färgade al morgonrodnadens strålar, utan att han rört hufvudet. Då och då sammandrogos hans ögonbryn och hans ansigte erhöll ett uttryck af missbelåtenhet, kanske sånger öfver den förhastade utmaningen; slutligen steg han upp och med tonen hos en person, som öfvervunnit ett obehagligt tvifvel, sade han: — Så skall det vara! Nog vet jag, att han är oskyldig, men vid hans åsyn kom mitt blod i jäsning. Hela mitt hat har vaknat vid denna olyckliga likhet, och jag kan icke hysa medlidande med hans ungdom. I detsamma hörde han en röst uttala hans namn och blef varse två män, hvilka stannat utanför fönstret; den ena af dessa var honom obekant, den andra var gästgifvaren i Thisy. — Här är den person ni frågar efter, sade denne till sin följeslagare. Den okände lemnade dArgåle ett bref. Så snart Fredriks värd genomögnat detta, hade han ett lifligt samtal med budbäraren, skyndade derpå ned i stallet, sadlade sin häst och red i all tysthet bort. III. En otrogen älskare. Den tunga sömn, som bemäktigat sig Fredrik, varade ännu, då hans värd i starkt traf begaf sig på vägen till Roanne, hvarest det var hans afsigt att till hvad pris som helst förskaffa sig vagn oah hästar. Vi vilja låta den unge Remond sofva, om icke i så många år som hjeltinnan i Perraults äfventyr, åtminstone