Dagens Nyheter – 27 november 1865, sida 2

— Min herre, sade Fredrik, i det han drog tillbaka sin hårdt klämdaFarm, jag skulle ha kunnat tillsluta munnen på er med den hand ni lät mig ha fri, men jag önskade att förolämpningen skulle bli fullständig, innan jag fordrade upprättelse af er. Har ni något mera att tillägga? Annu ett ord, ännu en smädelse att uttala? Endast för några ögonblick sedan ansåg jag er vara från förståndet och beklagade er, nu tror jag att ni är så klok som någon annan och föraktar er. Ifall jag icke vore er gäst... — Glöm att ni är det! Har jag bedt er komma ihåg en sådan biomständighet? Om ni för att få mod vill bli befriad från all tackskyldighet, så fritar jag er gerna derifrån. — Nå väl, låt oss då se efter i morgon, hvem af oss två, som lider brist på mod. Hvilken än utgången på denna strid må blifva, så ör Gud mitt vittne att jag icke gifvit anledning — Här är ert rum, sade dArgele och visade på en dörr. — Skall jag tillbringa natten hos er? — Ja, för att jag må vara säker på att träffa er igen. Icke sannt, ni skulle hellre önska att få gå er väg och sätta ert ord i pant? — Det är nog, min herre. Ehuru jag är berättigad att misstro er, vill jag dock stanna. Vi råkas i morgon. — I morgon. Fredrik kastade sig alldeles påklädd på sängen, som Josefina bäddat åt honom. Det oväntade äfventyr, han kommit ut för, upptog allt för Mycket hans tankar, för att han genast skulle kunna falla i sömn; det låg någonting