Lyckans Hjul. Af August Arnould. (Forts. fr. föreg. Af) De gingo in i ett rum. Sedan dArgele med ett tecken inbjudit Fredrik att sitta ned, intog han sjelf plats vid ett bord, hvarpå han ställt ljuset, och utan att egna någon vidare uppmärksamhet åt den unge mannen, tog han en bok. Hvad som företrädesvis utmärkte detta rum var en ytterlig snygghet, några dyrbara och prydliga möbler funnos der ej. Ofver en hög och bred kamin voro tvenne jagtbössor uppfästade och längre ned på ena sidan om kaminen hängde en pistol och en dolk. Dessa kunde man nå med handen. Tvenne smärre bord och ett matbord jemte fyra stolar af valnötsträd utgjorde hela möblemanget. Medan Josefina dukade bordet, trippade fram och tillbaka i rummet samt derunder kastade förstulna blickar på Fredrik, hvilkens emottagande i huset för henne, som var van vid en fullkomlig ensamhet, tycktes alldeles oförklarligt, betraktade den unge Remond sin värd nogare än han hittills gjort. DArgeles läsning var blott ett föregifvande, Hans tankar voro upptagna på helt annat håll. An vände han bladen så ofta, att han omöjligen kunnat hinna läsa igenom dem, än lät han samma -sida ligga uppslagen alltför länge. En stor olycka eller en djup sorg måste för alltid ha förbittrat denne mans