Dagens Nyheter – 24 november 1865, sida 2

rr RT AA Jag skämtar blott, återtog Fredrik, och jag vill gerna upplysa er om allt hvad som rör mig. Min far, som har gift om sig för några år sedan, är skeppsreddare i Marseille och heter Remond. Vid ljudet af detta namn, spratt dArgöle häftigt till, en darrning genomfor hela hans kropp, och ett doft, återhållet rop undföll honom. — Hvad fattas er? frågade den unge mannen och stannade. — Ingenting .... en svindel.... en hättig hjertklappning ... Jag är van dervid... Nu är det allaredan förbi; låt oss gå vidare. De hade hunnit till det farligaste stället på berget. Trots vägens obeqvämhet och den svaghet, som borde ha varit en följd af hans hastiga opasslighet, gick dArgele med raska steg och drog Fredrik med sig. Efter omkring en half timmas förlopp blef det mindre mörkt. De kommo fram till några stugor och straxt derefer till en grupp af hus. — Ni är i Thisy, min herre, sade dArgele. Nu gäller det att skaffa er ett nattqvarter. — Finns då ingen gästgifvaregård här? — Här finns en mycket dålig, der ni helt säkert kommer att ligga särdeles illa, och hvarest jag knappt tror, ni kan få någon qviällsmåltid. Vill ni hålla till godo med att bo hos mig? — Jag fruktar att falla er besvärlig? — Har ni ej något annat skäl, så är saken afgjord. Jag vill vara er värd förinatt. Kom hit Bug, förtfor han och tog renseln ur hun dens mun; skynda dig 1 förväg och anmäl vå ankomst.