Och sin biljett förseglad sända Till detta blads kontor, då. han Upplysning närmre vinna kan. En beslutsam pojke. En tidning i Canada berättar följande händelse: — En kapten vå en af de ångbåtar som gå på Eriesjön stod nyligen inför domstolen tilltalad att hafva förolämpat en ung Hicka, som blifvit anförtrodd i hans vård under ,en resa öfver sjön. Vid den första ransakningen framgick det klart att hr Ward, så hette kaptenen, var skyldig till den angifna brottsliga handlingen. Vid den andra ransakningen var äfven flickans bror närvarande, en gosse om fjorton år, men liten till växten. Sedan domstolen haft sammanträde kom hr Ward och ett par af hans vänner ut på gatan och promenerade framåt, efter honom följde den förolämpade flickans bror, och när de kommo omkring ett hundra alnar från domgtolslokalen, så drog gossen fram en revolver och sköt på Ward.. Kulan gick in bakifrån och ut senom höften. Då nu hr Ward stapplade och föll sköt gossen ytterligare två skott, som båda träffade, det ena i lungan och det andra i axeln. Sedan detta var gjordt gick gossen tillbaka till domstolen och angaf sig sjelf, hvarefter han sattes i fängelse. Den blodiga gerningen väckte stark sensation i staden; men som oviljan mot hr Ward är mycket stor, så skall den allmänna opinionen icke fördömma gossen för hvad han gjort. Läkarne hafva uppgitvit allt hopp att kunna rädda kapten Wards lif. Ett nytt parisermod. Ia Patric af den 4 nov.! skrifves: I förrgår såg man på Champs Elyses flera unga damer med små trekantiga hattar på väldiga hårflätor. Med hatten på örat och med sina djerfva miner taga de sig ut som franska gardister, det fattas dem endast pudradt hår, men det kommer nog sedan. En jordbrukare utanr armar. Från Onondage i Amerika berättas om en landtbrukare, som var född utan armar. TI stället att falla fattigvården till last började han tidigt att tänka och arbeta för att uppehålla sig sjelf. Hans första förmögenhet bestod af en höna och några kycklingar, derpå skaffade han sig ett lam, och så en gumse. Så småningom förökades hans hjord och till sist blef han en förmögen landtbrukare. Som han icke hade några händer så lärde han sig att i stället begagna sina tår, hvilka voro längre än vanligt. Hans ben voro också utomordentligt rörliga, och genom öfning bragte han det derhän, att han i de flesta fall begagnade fötterna som händer. Han afoch påklädde sig sjelf, rakake sig, mjölkade sina kor och tog del i de flesta landtbruksgöromålen. Den som gjorde honom någon skada eller förolämpade honom straffade han strängt, och folket i trakten der han bodde bar stor respekt för honom. Han var starkt byggd och egde en otrolig styrka i hufvud och skuldror. Han stångades likt en tjur,eller också fattade han sin fiende med tänderna och skakade honom med en bulldoggs raseri. Nyligen dog han i en ålder af sjuttio år; han efterlemnar stor familj och har varit gift tre gånger. Grefve Leo Fink von Finkenstein har af en preussisk domstol blifvit dömd till tio års straffarbete på fästning, för det att han på de två sednare åren förfalskat vexlar till ett belopp af 513,000 rdr. Fyrtio menniskor förgiftade. I den lilla staden Shiloh i Nordamerika tilldrog sig för ett par veckor sedan en förfärlig händelse. Två läkare sände till ett apotek efter en qvantitet calomel och inom loppet af en dag utdelades den som medikament åt fyrtio personer, innan detupptäcktes att den var blandad med ett starkt dödligt gift. Inom tjugufyra timmar hade fjerdedelen af de förgiftade aflidit och alla de andra ledo af förfärliga plågor. Calomeln togs i beslag på apoteket, och der upplystes det att den nyligen blifvit importerad från England. Huru giftet blifvit blandadt deri kunde icke utrönas, men troligen är det af en tillfällighet. Den största gåfrva, som blifvit lemnad till understöd åt de familjer i Paris som mest lidit af koleran. kommer från hr F. Greffuhle och består af 50,000 francs. Men är gåfvan storartad, så kommer den också från en af Frankrikes rikaste kapitalister; hr Greffuhbles förmögenhet uppskattas nemligen till 100 millioner francs. Hr Greffuhle är en åttioårs gammal man, men med en ynglings vigör och kraft; han har förut bott vid Chaussce d Antin i Paris, men nu har han flyttat in i det präktiga Hötel Soltykoff vid Rue de St. Arnaud, vilket hotell af franska kejsaren skänktes till M. Billault och såldes efter ministerns död till hr Greffuhle. Verldens undergång år 1867. En namnkunnig prest i London, d:r Cumming, har i anledning af lord Palmerstons död upptagit sina förut uttalade förutsägelser om verldens undergång 1867. I talrika skrifter och predikningar har Cumming — som föröfrigt har en talrik och förnäm ublik — tillkännagifvit att vi nu, på grund af Jorannis uppenbarelse, 16 kap., snart gå den stora och sista striden till mötes. Egentligen var det Palmerston förbehållet att samla nationerna till slaget på den Allsmäktiges dag, och hämma Antikrists blodiga segerban, men nu då Palmerston vandrat hädan har utsigterna för år 1867 blifvit betydligt förmörkade, I liktalet öfver den engelske premierministern, säges, att de i förutnämnde upponbarelser omtalade orena andar nu börja låta höra af sig på ett förskräckligt vis. Hela Europa — säger predikanten — liknar en slumrande vulkan. Alla statsmän, kungar, kejsare och nationer vänta hvarje ögonblick den gnista, som skall tända det till ettrysligt bål. Gräsliga förberedelser ser man öfverallt. Vetenskap och menskligt snille täfla om att uppfinna de fasansfullaste förstörelseredskaper, men ingen tänker på dess rätta ändamål, som är verldens undergång Cumming beder till slut Gud upplysa Englands drottning vid valet af Palmerstons efterträdare, på det att det måtte blifva en man som är värdig att träda i den aflidnes ställe och utfäkta striden mot de orena andar. Gammal man. På ett sjukhus i Paris afled nyligen en tiggare i den respektabla åldern af 120 år. Sedan 60 år före sin död hade han lefvat af att bettla, och till sitt 110:de hade han aldrig