Dagens Nyheter – 23 november 1865, sida 2

RR RNN SSR eNNeGtRNe ease eNRNNR SNRA ARR tenn en andelig svaghet under förnuftets former, och hvilkas förstånd, ehuru förvirradt af vanvettet, ännu bibehåller klokhetens språk och yttre sken. — Jag inser, att mitt tal måste förefalla er besynnerligt, återtog mannen efter en temligen lång tystnad. Det fins dock möjligen ett skäl för hvad jag sagt, som ni är okunnig om... — Hvilket då? afbröt honom Fredrik. — Men som jag, i händelse det finnes, hvilket jag sjelf ännu ej vet, icke skulle vilja säga er. Som ni behagar, min herre. Dagen flyr sin kos, och det är hög tid att jag fortsätter min vandring, huru mycket nöje jag än finner i att samtala men er. God natt, min herre. — Förlåt, att jag tar mig friheten fråga er, hvar ni ämnar tillbringa natten. — I Thusy. — Ni har ännu långt dit. — Är det inte de första husen i Thisy, som man ser deruppe vid ändan af vägen? -— Jo, men ert öga bedrar er med afseende på afståndet. Blott foglarne kunna från den punkt, hvarpå vi befinna oss, bege sig dit i rak linie; ni mäste göra stora omvägar. Hör ni icke ljudet af bjellror i denna riktning, när stan bakom oss? Det är någon linnefabrikant, som redan är stadd på väg, för att i morgon bittida hinna till marknaden i Villefranche. — An sedan? sade Fredrik. (Forts.