Dagens Nyheter – 23 november 1865, sida 1

Lyckans Hjul. Af August ärnöwkld. I. Ett möte. Det led mot aftonen en vacker dag i augusti månad 1825. Solen, som var nära att gå ned, kastade sina sista strålar på Beaujolais bergsspetsar. Man kände ingen uppfriskande svalka; luften var varm och tryckande. Här och der såg man konturerna af några bladlösa träd. De enda ljud, som förmärktes, voro gräshoppornas knarrande och sorlet af de insekter, som svärmade omkring i qvällen. Plötsligt afbröts denna tystnad af ett skott, som hördes långt bort från bergen, och som på stort afstånd från några högre belägna klippor besvarades af en hunds skällande. En stor dogg med glödande ögon och vädrande näsborrar kom springande utefter den gångstig, som slingrade sig fram mellan en afgrund på ena sidan och en bergsvägg på den andra. Efter några sekunders förlopp fick hunden med en skarp hvissling order att draga sig tillbaka — en rörelse som han likväl icke verkställde, utan att då och då se sig om, allt under det att han qväfde en dof murning mellan sina ofantliga käkar. Derefter inträdde åter tystnad. En fjerdedels timma förflöt. En ung man bärande en ränsel öfver axlarne och försedd med jagtgevär, blef synlig nedanför berget. Ehuru hans börda icke var tung och hela hans