Dagens Nyheter – 22 november 1865, sida 2

der folket var i färd med att utreda skepp, som skulle gå till Österland och Saxland, till Svithiod och Norge. Då kom Audun och Sven till ett vackert skepp, och der voro många män sysslsatte att ställa i ordning skeppet. Då frågade kungen: lluru tycker du om detta skepp, Audun? Denue sade: Bra, herre Kungen återtog: aDetta skepp vill jag gifva dig såsom ersättning för den hvita björnen Audun tackade för gäfvan. Efter någon tid, då skeppet var till fullo utrustadt, talade kung Sven med Audun: adiiftersom du nu önskar resa, så vill jag icke längre hålla dig qvar; men jag har förnummit, att det står illa till med hamnarne utefter er kust, och att skeppen der löpa stor fara. Nu lider du kanske skeppsbrott och förlorar skepp och gods; ingen bryr sig sedan vidare om dig, ehuru du träffat Sven Kung och gifvit honom en dyr skatt. Derpå räckte kungen honom cen läderpunug, full af silfver aDu blir nu icke alldeles utblottad, ifall du förlorar skeppet, tillade han, blott du kan berga denna. Skulle så olyckligt inträffa, att du förlorar äfven den, liten nytta har du då af att ha träffat Sven Kung och gifvit honom din skatt Kungen drog nu ev ring af sin hand och gaf den åt Audun. Han sade: Om du ock skulle förlora både skepp och siltver, bör du dock alltid kunna berga denna ring; af den kan man se att du träffat Sven Kung. Men det vill jag råda dig till, att du icke ger bort ringen, utan att du tycker dig ha rönt så mycken godhet af en medmenniska att hon förtjenar den; ty det är en heder för högborna män att få mottaga den. Och nu farväll