Kung Harald och Isländaren. (Ur Harald Tårdrådes saga.) En man hette Audun; han var af vestfjordaätt och hade litet att råda öfver. Han for utomlands med Thorstein Bonde och Thorer Styrman (skeppare) som hade vistats hos Thorstein öfver vintern. Audun var också der och arbetade för Thorer, och till lön derför tog denne honom med sig ut och drog försorg om honom. Audun lemnade största delen af hvad han egde i sin mors händer, innan han gick ombord på skeppet, och det var icke mera än att han kunde berga sig dermed i tre vintrar. De foro nu ut, resan aflopp lyckligt, och följande vintern tillbragte Audun hos Thorer, som hade gård på Möre. Sommaren efter reste de till Grönland och voro der öfver vintern. Det säges, att Audun der köpte en hvit björn och gaf all sin egendom derför. När sommaren kom, foro de till Norge. Audun hade sitt djur med sig, och önskade nu begifva sig söderut till Danmark, för att uppsöka Sven Kung och ge honom djuret. Och då han kom till den sydligare delen af landet, hvarest kung Harald var, lemnade han skeppet, förde djuret med sig och hyrde sig herberge. Genast fick kung Harald veta, att ven hvit björn det märkligaste djur, kommit dit och egdes af cen isländsk man. Kungen skickade straxt ett bud efter honom; och då Audun kom inför kungen, helsade han ödmjukt på honom. Kungen besvarade vänligt hans helsning och frågade sedan: Eger du en