Dagens Nyheter – 21 november 1865, sida 3

mängd af killingar och griskultingar, som springa omkring på gatorna. Torg och gator äro här mycket smutsiga, ty alla sopor kastas ut och bli liggande tills de blåsa bort eller brännas upp; om aftnarne ser man hoptals pojkar dansa stojande kring eldar, hvilka de uppgjort af allt brännbart afskräde de kunnat komma öfver. Häromdagen såg jag en stor folksamling i ett gathörn, jag närmade mig och såg en karl som höll en pojke i hufvudet och gnodde honom i mun med en bomullstapp. Till en början trodde jag att den stackars gossen hade fallandesot; omen snart märkte jag hur det egentligen var. Karlen hade på hufvudet en rökmössa af svart sammet, fullsatt med de gräsligaste oxeltänder; framför honom stod ett bord med en mängd små paketer, hvilka innehöllo tandpulver, och för att praktiskt bevisa dess utmärkta beskaffenhet, tog han fatt på de pojkar som hade de svartaste tänderna, och — hocus pocus — snart voro de hvita som snö. Troligen voro pojkarne i komplott med karlen; sjelf åt han stora qvantiteter af pulvret för att visa dess oskadlighet. — Amerikanaren är mästare 1 konsten att puffa. Öfverallt mötes ögat af affischer med manshöga bokstäfver i alla former och färger. Teatrarne klistra upp sina berömdaste sujetter i kropps storlek på väggarne, klädda i de grannaste kostymer. Far man utom staden är det likadant; på berg och stenar stå annonser målade med oljefärg för varaktighetens skull. Här existerar det obarmhertigaste djurplågeri man kan tänka sig, det är hjertslitande att se hur de handtera sina hästar och de kreatur som föras till slagtarhusen. De svenskar, som gerna gå i kyrkan, kunna få höra en predikan på sitt modersmål hvarje söndag. Nere vid flodstranden ligger ett skepp, som är inrättadt till kyrka med både torn och klocka. I den kyrkan predikar en skräddare. En svensk prest, som kommit hit från Illinois, predikar i en kyrka vid avenyerna. I marinkyrkan har jag varit och hört en amerikansk sjömans predikan, det vill säga en predikan för amerikanske sjömän. Bland andra goda saker sade presten: Sjömannen, som ständigt är omgifven af faror, tänker endast på att frälsa sin kropp, men förgäter att äfven den simplaste sjöman har en själ att frälsa, och vidare: Bofvenbramgigtåget kunnen J finna i det svartaste mörker, men Guds ord fån J icke reda på fast det är den ljusaste dager.. Fullt hus har den presten, sjöfolket går dit för att ha roligt, och det har man, fastän presten dundrar och skriker alldeles förfärligt, eller måhända just derför.