Dagens Nyheter – 21 november 1865, sida 2

Lindbäckska målet. . (Forts.l Domaren frågade provincialläkaren doktor Örtengren om ban känt Karin Persdotter. hvartill denne svarade, alt af de i detta mål förekommande afduagatagna personer han endast känt Lysån, hos hvilken han varit på besök, men efter deras död hade han medikolegalt undersökt dem alla. Domaren frågade vidare om några af de afdagatagnas till. stånd påkallat något särskildt medlidande, då doktorn, synnerligen frÄmhöll Daniel Anderssons. Doktor Ö. ansäg ej någon af de döda hafva varit obot: ligt sjuk. Eysen drogs visserligen med ett lidande i urinorganerna men hade ej några farliga plågor, var för det mesta gladlynt. och det var ingen anledning förmoda att han snart skulle dö. Tillfrågad. om det vid likens obduktion kunnat utrönas att någon annan dödsorsak än arsinikgiftet förefunnits. uppgaf doktorn att Karin Persdotter i lifstiden hade lidit af en svår hosta. men då hon sju månuder efter sin död uppgräfdes. hade något lunglidande naturligtvis ej kunnat upptäckas. Vid Nils Petterssons i Fårskog obduktion förmirktes kaverner i lungorna. hvilken sjukdom väl anses obotlig men ej ovilkorligen dödande. Dessa uppgifter afgaf doktor Ö. på sin aflagda embetsed. hörnnde Ännika Nilsdotters i Arjeng son. Nils Danielson Liden, meddelade doktorn att denne var svag till kroppen, hade benröta och var fjollig. men något särdeles medlidande påkallade dock ej hans beligenhet. ty han fick njuta nattro. och hans största oligenhet bestod i att han haltade. Daniel Danielson i Klefvane. tjugo år gammal. led af Brightska njursjukdomen, kunde anses obotligt sjuk och väckte medlidande. Domaren vände sig derefter till dem. som varit ledamöter i Silbodals fattigvårdsstyrelse 1863, och inhemtades nu. att en del fattiga hafva full försörjning 14 rotarne enligt lottning dessa imellan. Åt andra utlönnas ved och penningar efter anmälan hos någon ledamot. År 1863 funnos 30 fattiga inom församlincen; Lindbäck upplyste att 1864 uppgick deras antal till 406. Karin Persdotter hade ej legat fattigvården till last. men väl Nils Pettersson och hans dotter. Daniel Andersson atnjöt understöd, äfvenså gossen i Arjeng. som hade några tunnor spanmäål om året. Per Olsson var rotehjon, och Daniel Daniclson uppbar för sin sjuklighet ett extra understäd. De ifrågavarande afdagatagna personerna voro cj de fattig: i socknen, ty der funnos många ännu fatt En af ledamöterna, tillfrågad om Lindbäck beklagat sig öfver de fattiga. om han sagt dem vara en tunga för församlingen, om han besökt dem och yttrat att de förorsakade honom enskildt besvär, uppgaf att L. en gäng till honom filt de orden: Det är en faslig fattigvård. och om några vore döde. såsom Daniel Andersgon i Huken och Nils Pettersson i Fårskog. så skullv det bli bättre: Lindbäck erinrade sig detta samtal och sade, att det sannolikt då varit hans afsigt att taga de nimda personerna af daga. Vid ett annat swmtal hade LD. yttrat: Jag tycker ej om Nils Pettersson; han är så trågängsen. hvarmed LB. menade. att han ofta tiggde och aldrig var nöjd. Men egentliga skälet hvarför L. yttrat dessa ord om Nils Pettersson var, att denne uppbar kontingent af fattigmedlen. hvilken L. ville skulle tillfalla Daniel Andersson i Huken. En annan ledamot af fattigvårdsstyrelsen. Sven Larsson, hvilken hördes såsom vittne, ha ej varit i styrelsen vid de tillfällen då 1. fört protokollet. L. bad att få fråga Sven Larsson, ifall han visste om L. farit till de sjuka och gifvit dem mat och annat, som de behörfde. hvarpå vittnet svarade: Ja, det vet jag att kyrkoherden gjort många gånger. Per Olsson, som fordom varit en ganska viälberI man, men nu är rotehjon och giktsjuk samt släpar sig fram på ett par käppar. sade. piv tillfrågan, att han ej känt L. förrän denne kom till Silbodal och sällan varit hos honom. Domaren frågade Per Olsson om han trodde att L. kunde haft någon fördel af att taga lifvet af honom, men der: om kunde Per Olsson ej göra sig någon föreställning. D. ftill Lindbäckl Men hvad kan hafva föranledt er att gifva gitt åt Per Olsson, som icke är sjuk och ingenting eger? L. Ah, han var skröplig för sig sjelf och besvärlig för församlingen. Per Olsson hade aldrig besvärat L. med tiggeri och endast talt med honom ett par gånger på vägen. Han hade aldrig undfått nattvarden af L. förrän i slutet af augusti eller början af september 1864. då han en hvardag vid middagstiden kom hem till L.. som han träffade på gården, och bad att få nattvarden. DL. hade då sagt honom att han kunde komma till kyrkan, så skulle han få sin önskan uppfylld; men då Per Olsson gjorde L. uppmirksam på att han hade svårt att krafia sig fram på sina käppar. hade L. sagt: åja. du kan få gå här. L. gick derpå in. kom sedan ut och ropade till Per enaväl, kom in! Skritftermålet förrättades . Oblaterna lågo på en liten tallrik. Derpå aniwmmade Per Olsson nattvarden. hvarvid han tog flerv klunkar och drack ur alltsammans; men det smakade ej vin. Lb. ville scdan att Per Olsson skulle gå en stund omkring på gården, men det gick redan omkring i hufvudet på honom, och han var sedan sjuk en vecka. D. (till L.) Hade ni ej beslutit att taga lifvet af Pev Olsson då han kom på garden? L. Nej. D, Men ni beslöt er derför, när han sade sig ej kunna A till kyrkan? IT. Ja. D. Resolverade ni er så haigt att utse ert otier. L. Ja. D. ilade ni någon förteckning på dem ni tänkte taga lifvet af? L. Nej, men jag fattade då beslutet att döda honom och hans vederfikar. D. (seende på Per Olsson) Men han ser ju ej sjuk ut! till Per Olsson) Du är ju inte sjuk? Per Olsson. Ahnej. L. Ja, men han kunde ej draga sig fram. D. Hvilket motiv var då det öfvervägande. antingen att han var sjuk eller att han låg fattigvården till last? IL. Det scnare. D. När ni gick im till er, tillredde ni vinet innan Per Olsson kom in? DL. Ja, jag skakade flaskan och hällde ur den i kalken. D. Men hvarför gaf ni honom ej så mycket att han dog? L. Jag finde på ett par fingerborgar af det uppskakade och trodde att det skulle verka tillräckligt. D. (till doktor Örtengren) Lindbäck har uppgifvit att han slagit i kalken. som rymde halfannan jumfru, till hälften med vin och två fingerborgar af den uppskakade lösningen; anser doktorn qvan