lugen syns på promenden. Ingen hit åt Flustret gå. Då skiner solen hett på de varma gatstenarne, der en flitig man, som läser af alla krafter på exuhcn, eller en fattig student, som afsina penningafrärer hindras från att resa bort, framgå ensamma och öfvergifna, och när så midsommarsdagen iuträffar lugn och klar, skyndar allt hvad lif och anda har ut ur staden till Lurbo eller Vårsätra, och då blir det så tomt i Upsala, att tre studenter kunna sätta sig i djup neglige midt på stora torget och spela whist och dricka punsch, utan att någon menniska får den minsta aning derom. Då längtar man till hösten, när kamraterna komma tillbaka, då äro handelsexpediter och cborstisar, Upsalas beherrskare, och Fyrisån kokar.