Dagens Nyheter – 21 november 1865, sida 2

AA DS vudtrappa; ty en liten smal trappuppgång i husets ända kunde icke räknas. För att nu icke nödgas afdela de oerhördt långa läsoch balsalarne i de öfre våningarne, beslutade man att med stora omkostnader bygga en flygel på baksidan af byggnaden och sälunda skaffa plats för en trappa. Ingången är framtill och genom sjelfva byggnaden leder en bred korridor till trappuppgången, hvilken är den största och skönaste i hela norden. Det låter nästan som detta vore en saga, men det är dock sannt. Högst upp samla sig nu sångarne och stiga långsamt ned under afsjungande af Häftners: aVikingasäten! åldriga lundar! Klippor, den eviga frihetens värn! Fädernesland! försoningen stundar, Vaulunders söner smida sitt jern! Dessa toner höras nästan aldrig annorstädes än i dessa trappor, som tillika iäro det bästa sängrum i Sverige. Man kan omöjligen beskrifva huru det klingar i hvalfven. Så slutar konserten. Och nu ha fäder och mödrar och farbröder och tanter hunnit tröttna; kusinerna skulle visserligen gerna dansa litet mera, men de måste följa med, då de gamla vilja resa sin väg. Studenter och magistrar längta från det solheta Upsala. Angbåtarne föra dem bort i massor — efter Fyris, ut i Mälaren till andra trakter af landet — och dermed är Upsalas vårlif förbi. Dessa gator som nyligen hvimlade af menniskor, dessa lundar och promenader, der man trängdes för att komma fram — — Det är fasligt tomt i staden, Torg och gator öde stå,