Dagens Nyheter – 21 november 1865, sida 1

En promotionsvår i Upsala. (Slut fr. föreg. n:0.) Således kan alltid ultimus författa verser till damerna, och skulle någon gång mot förmodan den olyckan inträffa, att en ultimus vore så utan öra och förmåga att rimma två ord med hvarandra, att det blefve honom omöjligt att sjelf skrifva sina verser, nåväl — då går han till en god vän eller helst en poet, som utgifvit någonting af trycket, och får hjelp af honom — och de små täcka damerna äro lika förtjusta öfver ultimus och hans verser. Då denna högtidliga akt är förbi, beger man sig ned i sjelfva kyrkan för att åhöra promotionspredikan — ty allt har nu förstafvelserna: promotions, — det finns icke blott promotionsbal, promotionspredikan och promotionsmiddag, utan äfven promotionscigarrer, promotionstårtor 0. 8. v. — kortligen allting i Upsala vänder sig kring promotionen. Man skulle vid första ögonkastet kunna tro, att det hela vore en temligen löjlig tillställning — tvärtom, är promotionen en utomordentligt högtidlig handling, och det kommer till stor del deraf, att alla deltaga deri, att man icke ser någonting, som ej bär prägel af högtiden, hvadan man sjelf oemotståndligt intages af en annan stämning än den hvardagliga. Och det är ju denna, men icke de yttre ceremonierna, som ger festen dess största betydelse. När promotionspredikan slutat, äro de officiella promotionshögtidligheterna förbi, och promotor upplöser församlingen.