Dagens Nyheter – 20 november 1865, sida 3

passades at en piga; om qvällarna åts vanligen gröt, som inbars af pigan eller mill Hagsten, och upplades på särskilda tallrikar. Den söta mjölken inbars i en terrin, den sura i en spilkum och alltid förrän gröten togs in. Någon särskild befallning att upphälla mjölken de sista dagarne Lysen lefde, hade, så vidt hon kunde påminna sig, ej blifvit gifven. Hon har på senare tiden ofta samtalat wed ml Hagsten om dessa qvällar: ty sjelf hade hon icke hatt med hushållet att göra och kunde således ej påminna sig huru dermed förhållit sig. På al domaren gjord fråga, om L. någonsin lade siv i hushållsbestyren, svarade hon nej, och huruvida mjölken var upphälld på tallrikarne de sista aftnarne kunde hon ej erinra sig. Å. satt nästan alltid jemte fru Lindbäck och m:ll Hagsten och arbetade i sängkammaren, der L. ofta besökte dem, och kunde hon med säkerhet draga sig till minnes att han varit inne hos dem sista aftonen Lysöen lefde. Huruvida IL. gick före de andra ut i matsalen eller ej, kunde hon ej komma ihåg. Rörande I:s affärer, hade Å. aldrig om dem haft uågon kännedom, men sade att han hade ett utmärkt ordningssinne, ville hafva allt fullt upp i huset, så väl för folket som vid sitt eget bord, och var, som sagdt, sparsam men ej till öfverdrift. Härefter fick mamsell Ågren afträda och domhafvanden började förhöret med Lindbäck. Domaren. Vidhåller ni de uppgifna motiven till de begångna brotten? Lindbilek Ja. D. Angaende aätkomsten af gift har ni uppsifvit, att ni skrapat det af tallrikar; är det så? Ja. D. Har ni ej) på något annat sätt skattat er gift? L. Jo, jag sökte upp sådant i m:ll Agrens gömmor. D. (fixerar 1.) Jaså. ni har således både afskrapat gitt och tagit sådant från m:ll Agren? HL. Ja. D. Hvar hade hon gittet förvaradt? L. I ett rum till venster i förstugan. i en byrå till höger inom klaffen. D Var det I en låda. mins ni det bestiimdt? 1. Jag vill påminna mig det. , D. (med största allvar). Det måste ni minnas! Den. som tar arsenik. glömmer ci lant. (med tonvigt) Var det i en låda? 1. (betär nt). Ja. D. Var den läst? 1. Nej. den var endast försedd med en knapp. D. Huru förvarades arseniken? LE. fett papper. D. Var den sönderstött? Bb. Nej. den var i bitar. D. Huru stora voro de? L. Som ett par stora nötter. D. Huru mycket gift fanns det qvar? TB. Det mins jag inte. D. Var det så mycket som en liten göpsnhand? Lb. Det vet jag ej så noga? D. Det Ör ni veta; men ni tror emellertid. att det var en göpenhand? 5. Ja. D. Fanns det ingen nyckel till klaffen? 1. Jo. kluffen var läst. men nyvcklarna lågo standom på byrån. Do Har ni tagit egittaf henne blott en gång? Ja Ja DD. När? Lb Vä ren 1863. då tog jag två bitar så stora som ett par nötter. D. Tog ni nycklarne på byrån? 1. Ja. DD. Fanns det gift utstäildt på tallrikar under somräarne 1863 och 1864? Lb. Ja D. Aldrig förut? Nej. D. Tog ni det första giftet ur mamsell Agrens byralada? bo oJa D. Huru många tall rikar funnos I ert rm? Lb. Det stod tva tallrikar i mitt rum. Lindbäck uppgef nu. att flata tallrikar stodo på bordet och thefat på kakelugnen, och de hyfsades af på hösten. När det blef för toret på dem. ty de stodo i solen, och mycket flugor lagt sig i dem. så hade han manseH Agren att öka på. men hon sade, att det gick för mycket at. D. Hura mycket gift samlade ni af taällrvikarne genom skrapning? LL. Lika mycket som motsvarade nötterua. DD. oSkrapade ni slårig upp i stora bygnaden? LL. Nej endast I expeditionsrummet. D: Skrapede ni endast bort en del? i Nej bortskrapade allt. D. Fruktade uni aldrig. att ni gon skulle miirka era skrapningar? 1. Noj. I Med hvad skrapade ni? Bb. Med en pappersknif af ben. D. Hura kunde ni undgå att bli upptäckt? BL. Sedan jag skrapat. sköljde jag af tailrikarne alldeles rena för att få med så mycket som möjligt. D. Hurra använde ni vattnet? LL. Det gafs in. D. Slog ni at vattnet i vinet? LD. Ja. D. ffvar gjorde ni af giftet? L. Jag stötte i en mortel det gift, som jag tagit af m:ll Ågren. och slog både det och sköljvattnet i flaskan, DD. Men ni behöfde ju ej skrapa mera. då ni hade så mycket? L. Jo. det var för att få mera. Domaren fäste L:s uppmirksamhet på att uppgiften om skrapningenej lät sannolik och uppmanade honom att tala sanning. D. IT hvad afsigt skattade ni er gift våren 1863? L. Jo. det var sedan Jag farit igenom församlingen och sett elindet. D. När böriade ni att taga när. mare notis om församlingen? LL. Genast efter min ditkomst. DD. När beslöt ni att afdagataga de futtiga? LD. I slutet af 1862. D. Hvad var anledningen dertill? BL. Det var tolfårigt lidande hos Daniel Anderssons person. D. Var det beslutet aldrig förr fattadt? DL. Nej. D. Har nialdrig uppgifvit annat? L. Det kan jag ej minnas. D. Bestiunde ni redan 1862 de personer son skulle afdagatagas? DL. Nej. jag hade då endast utsett honom. D. Försökte ni redan då att få gilt? 1. Nej. D. Men ni skickade ju bud till Kristiania för att få köpa gift, fast ni ej fick något? L. Ja. D. Men om ni redau hade gift 1863 på varen, hvarföre behöfde ni då 1854 köpa något i Kristiania? L. Jo. jag ville ha tillökning. det var otillräckligt. D. Har ni verkligen sökt att få gift i Kristiania? L. Ja. men det var blåsyra. D. Ville ni skaffa er det i samma afsigt? IL. Ja. D. Hvarför det? L. RKmedan giftet var för litet, det är klart; för sikerhets skull ville jag hafva litet blåsyra, som skall vara lindrigare samt dödar hastigare, och då är det förr expedieradt. D. Har ni idkat studier om gifters beskaffenhet? IL. Ja. jag har läst likareböcker, som jag fick låna af as. sessor Lindström. Domaren vinde sig nu till doktor Örtengren, som på fråga. om blåsyra lemnar mindre spår efter sig än arsenik, svarade. att det såsom organiskt gift är svårare att upptäcka, D. Huru säg flaskan ut. i hvilken ni ihällde lösningen och den sönderstötta arseniken? L. Detvar en vanlig medikamentsflaska, 6 tum hög och 2 tum i diameter. D. Ni gjoråe lösningen stark och ökade på den genom det förgiftade vattnet? IL. Ja. D. Hvar hade ni det förvaradt? L. Jag lät det stå 1 expeditionsrummet i byrån, inom klaffen, som var läst. D. Huru mycket vatten fyllde ni i flaskan, sedan ni slagit i det stötta? L. Först till hälften. och sedan ökade jag på: D. Huru högt grums var det i flaskan? TI. En tum. Domaren sporde doktor Örtengren, huruvida arsenik löses i vatten, hvarpå denne svarade, att det löses, fastän långsamt. På domarens anmärkning, att detta ju var en förfärlig qvantitet och att mängen dermed kunde dödas, samt frågan, huru mycket som behöfdes för att döda en menniska, upplyste doktor Ö.. att ett par korn stora som hampfrön vore fullt tillräckliga, och att ju svagare individen är, desto mindre arsenik behöfves. D. Huru bar ni er åt, när ni gaf nattvarden? L. Jag of med mig en mindre flaska med förgiftadt innehåll och slog ur den i kalken. D. Förgiftade 4. Y )