Dagens Nyheter – 20 november 1865, sida 2

beteckna, att i denna krets stå den förste och siste hvarandre nära. Kring promotors talarestol bilda promovendi en rmg; bakom är singareläktaren och rundt omkring det hela stå baukrader för dessa omtalta uuderskönas. — Dessa ha allaredan intar it sina platser högtidsklädda, när tåget ankommer till kyrkan. Sångareläktaren är besatt af sängare och sångerskor, och vid tågets inträde spelas introduktionen till kantaten. När kantatens första del är afsjungen, häller promotor, cen universitetets rektor maguliicus, ett tal, antingen på svenska eller latin. Derefter fråmställer han högtidligt på latin promotionsfrågan, som likaledes på latin besvaras af primus — härvid utvecklas en märkvärdig lärdom, och isynnerhet damerna lyssna med mycken begärlighet, ehuru de ieke förstå ett ord af hvad som säges — men lärdomen ligger i primi byxficka i form af en på förhand utarbetad och väl inläst uppsats, som nu dock tycks komma direkt från hans hjerta. Men emellertid bereder sig promotor till bekransningen, Först påsätter han sig sjelf under dånet af — jag tror — ätta kanonskott, magisterkransen, hvars poetiska löf ofta nog bjert afsticka mot ett torrt, lärdt professorsansigte, som förlorat all vänlig friskhet. Nedan håller han ett tal till de ärevördiga jubehnagistrarne. som voro promoverade och lärda män, innan han ännu ficek byxor på kroppen, hvilket han vanligen i mera valda uttryck än dem vi här användt, gör en anspelning på i talet. Det gör för öfrigt ett sällsamt intryck att se dessa ganla, lutande gubbar vända tillbaka från kathedern med lagerkransen kring pannan, lika frisk som vore den