Dagens Nyheter – 20 november 1865, sida 2

natten i Upsala. Den sista serenaden har tystnat och staden njuter nägra tiumars hvila — drömmarne stiga ned från himmelen — och de äro ljufvare och mera omvexlande denna natt än andra vid den första solstrålen förkunnar kanonernas dan från slottshöjden och klockringningen att högskolans festdag börjar. På morgonen uppställes studentbeväringen i hay utanför kyrkodörren, medan deltagarne i processlonen till kyrkan samlas. Under klockringningen vandrar det länga täget till kyrkan. Vanligen är en eller annan kunglig person närvarande -—— eeklesiastikdepartemeutets chef, universitetets kansler, Sveriges erkebiskop, som tillika är universitetets prokansler, och de akademiska lärarne — alla des su öppna täget. Sedau konunmer en rad bräckliga gubbar — det är jubelmagistrarne, som femtio är förut mottogo lagerkransen och nu efter ett längt Hf kommit tillbaka för att förnya förbundet med den vetenskap, de så länge tjenat. — Derpå följer de utsedda hedersmagistrarne, promotiouspredikanten och efter dessa promovendi. Universitetsungdomen slutar processionen. Kyrkan, hvaruti denna högtid under århundraden firats, är för tillfället dekorerad på ett egendomligt sätt. Det är egentligen blott koret som begagnas vid promotionen. Detta är förvandladt till en estrad, under hvars golf altarringen döljes. Platser finnas der för deltagarne i processionen och talarestolar, en för promotor och en för promovendernas ordförander, primus och ultimus. Ultimus är nemligen den andre i ordningen, men kallas ultimus för att