Article Image
Hvad rätt adeln eger till sina företräden. Det enklaste rättsb begrepp och vanligt sundt förstånd säga oss att, 1 lifvets alla förhållanden, rättigheter måste vara förbundna med motsvarande skyldigheter. Det fanns en tid, då adelsmannens ställning var i någon mån sådan. Egde han ärftliga företräden, så var han dock äfven förpligt tad att egna sig åt statens tjenst, vare sig på den militära eller civila embetsmannabanan. När så alla större ofrälsew förmågor upptogos bland och förstärkte adelns moraliska anscende, så samlades inom denna samhällsklass landets hufvudsakliga bildning. Alla dessa förutsättningar för särskilta företräden äro nu försvunna. -Adelsmannen eger inga särskilta förpligtelser till det allmänna; till och med sin representationsrätt är han cj skyldig att utöfva, hvadan det förhållande är alldeles icke otänkbart, att denna fjerdedel af landets lagstiftande representativa myndighet saknade ledamöter, utom landtmarskalken — det är ja ett faktum att denna del at riksförsamlingen fattat beslut med blott 3 å 4 närvarande ledamöter. Men ban kan — under förevändning att besöka riksdagen, der han sedermera gör och låter hvad han behagar — undandraga sig att uppfylla de vigtigaste tjensteförrättningar, som eljest åligga honom: landshöfdingen lemnar sitt län, regementschefen sitt regemente, alla andra embetsoch tjenstemän likaledes. Långt ifrån alltså att hans adelskap älägger honom att tjena det allmänna, ger det honom makt och tillfälle att undandraga sig sina tjensteförrättningar, för att lemna dem åt andra händer. Icke heller kan adeln åberopa några andra förtjenster, som uppbära företräden framför andra medborgare. Den framstående andliga öfverlägsenheten — af snillegåfvor och moralisk storhet — finues zeke uteslutande inom adeln, ej ens der företrädesvis. De utmärkte män, som, under innevarande århundrade, beredt Sverge lycka och heder, hafva icke utgått från bördsadeln, åtminstone äro undantagen mycket sällsynta. För att ej misstaga oss i detta omdöme slå op i Fälrei statistiska handbok den länga listan på erefliga, frikerrliga och adliga ätter och genomgå densamma, för att finna navn, der vi kunna stanna. Det är först när vi kommit ganska långt ned, som en hvilopunkt cr

20 november 1865, sida 1

Thumbnail