Article Image
bjuder sig; ju äldre adel, ju högre börd, desto mera okänd är ätten i den närvarande tiden. Eller hvilken utmärktare personlighet, i stats mannavärf, i vetenskap och konst, i militärisk öfyerlägsenhet eller annat andligt företräde, fluna vi väl hos grefliga ätterna Brahe, Lewenhaupt, De la Gardie, Oxenstjerna, Stenbock, Douglas, Schlippenback, Wachtmeister, (der möter den vördnadsvärde exeellensen Wachtmeister på Trolle-Ljungby) Bjelke, Gyldenstolpe, Bonde till. Björnö, Piper, F ich, Posse m. f., tills vi stanna i de nyare ätterna Anckarsvärd, v. Platen, Adlercreutz, Adlersparre och Wirsen. Således af 68 grefliga ätter 6 å 7 utmärktare personligheter inom ett halft århundrade, och af dessa flertalet teke af gammal börd. Inom de friherrliga ätterna är förhållandet enahanda: Oxenstjerna, Gyllenstjerna, Sparre, Kurck, Fleming, Bonde, — vi möta ej en enda ätt, som bevarat namnet af någon större persoulighet under sednare tid, mer än Wrede, Rudenschöld, De Geer, Manderström och ftlermelin, förrän vi stanna vid de aldra sista, nemligen v. DBeskow, Gripenstedt och Ericson, af hvilka den förste och siste icke äro ens af adlig börd. Af något öfver 150 ätter bakom Carl XIV:s tid, således fem personligheter på detta århundrade, hvilkas namn skola lefva i vetenskapens eller den allmänna odlingens hiStoria. Ännu mera framstår detta förhållande med de adliga ätterna. Der möta först namnen: Lilliehöök af Fårdala, (som icke existerar) Sparre, Ulfsparre, Soop, Bonde, Natt och Dag, Walkendorff, Duse, Bure, Krusebjörn, Finckenberg, Spåra, Blåfjeld, Giös, Ekestubbe, Ollonberg, Torwigge, Teetgren, Tandefelt, Ögnelod, Zengerlein, Kunckel m. ff. Det är en massa af namn, hvarom man ej ens hört talas, annat än i, de fullmakter de utgifvit till isynnerhet innevarande riksdag. Vi anteckna af de många namnen: JIljerta, v. Döbeln, Ridderstad, Dahlman, Gynther, v. IHartmansdorf, Hisinger, af Forselles, är Chapman, af Klint imtilldess vi komma till Carl NIV:s tid, då vi möta namnen: Skogman, Sandströmer, Fåhkrevs och Huss, alla af ofrälse börd, namn, som kunna nämnas med aktning bland 728 cj utgångna ätter, men hvilka likväl förblekua vid sidan af namn, sådana som Berzelius, Geijer, Ling, Tegner, Fries, Agardh, Richert, Fogelberg, bröderne Ericson, och hvad de heta alla desse män, som verkat för vår högre kultur i vetenskap och konst och gnvit glans åt det svenska namnet. Men — invänder någon — om vi ock medgifva att de gamla ätterna numera äro nägot improduktiva, när det gäller den öfverlägsenhet s hvarom här är fråga, så hafva dock deras dättefäder inlagt förtjenster om fiderneslandet, som böra hållas i vördnad, och hvilka böra komma ättlingarne till godo Vi vilja ej — för adelns egen skuld — nirmare pröfva dessa förtjenster, ty undersökningen skulle leda derhän, att det långt öfvervägande flertalet af ätter hafva Znga sådana förtjenster att åberopa. Men om de funnits, så mäste man fråga: manne nationen icke har längesedan derför gifvit full ersättning? Har icke adeln, under långa tider haft företrädesrätt till landets mest lönande och odrmde embhbeten, äfven utan att uppbära sina platse med motsvarande personliga cgenskaper? bin nes det då ingen preskriptionstid för sädana belöningar? EHer kunua de icke på nägot sitt expropricras? Vidare: om en ättefaders förtjenster kunna fortplanta företräden åt ättlingen, aä måste ock RT AA AS EA EE n Pr EE AN Martin träffat nreecelan ctnalt hasaga hlavta avällaa ; ÖS

20 november 1865, sida 1

Thumbnail