Dagens Nyheter – 18 november 1865, sida 2

Berns salong. För närvarande arbetas rastlöst på att iordningställa nämnde salong till en storartad julbazar, en tillställning som aldrig förut varit sedd här i Stockholm, men som länge varit känd i London, Paris, Wicn, Berlin och Hamburg. Hela ctablisse manet bl ifver upplåtet för denna bazar, som tager sin början den 10 december och fortsättes till och ed julaftonen. Följande detaljer äro oss bekanta angående inredningen: — Vid inträdet kommer man först in 1 en vackert dekorerad vestibul, der Pugelbrekt står omgifven al genier. Derifrån kommer man in i den stora salen, invid hvars väggar, till höger och venster, äro anbragta grottor och bersåer, der byster af kungen och drottningen äro uppställda. I midten af salen reser sig ett jättelikt julträd, fulit af ljus och behängdt med barnleksaker och andra grannläter. Omkring trädets stam löper en rörlig bänk, som likt en karusell vrider sig omkring och bereder hvila för omkring tjugo personer. Salens väggar äro dekorerade med svenska landskapsvapuen. Dansbanan är förändrad till en fullständig teater, der barnkonserter, baIciter, pantomimer och dimbilder omvexla med hvarann. På galleriet äro anbragta en skjutbana och en kägelbana. Orechestern förökas till 16 med emm och kommer som förut att anföras af hr Sauerman. Rundtomkring finner man ottorier och inrättningar der man kan få sitt framtida öde, och för dem som önska örfriskningar äro flera bulfetter anbragta. Den stora verandan upptages af bazaren, som består ar ett dussin tält, der lika många handlande försälja sina till julpresenter passande varor. Entreen blir densamma, eller 50 öre, men med den fördelen för besökande, att vid deras entrecbiljett är fästad en sedel som gäller för 25 öre såväl i bazaren som I bulifeterna. Plifva alla dessa arrangemanger så lyckade som beskrifuingen utlofvar, så torde Berns salong wuder julmänaden blifva talrikt besökt och arranven få betäckta de stora kostuader som nedpå luredningen. Adelsmötlet äå hotell Phoemix sär afton, på inbjudmng af den konservativa sidan, var besökt af ett ganska stort antal personer, och de båda motsatta politiska partierna tycktes dervid vara ungefär lika manstarkt representerade. Bland de närvarande märktes justitie-statsministern friherre De Geer och ministern grefve Platen, öfverstäthällaren friherre Bildt, grefve Heuning Hamilton med flere af riddarhusets mest framstående ledamöter. Såsom ordförande fungerade för tillfället grefve Posse. Under aftonens lopp fortgick en hiffis och sakrik diskussion, hvari en mängd talare deltogo, och af hvilka flere helsades med bravorop, hvar af sima anhängare. Största intresset väcktes dock af grefve Hamilton, som framlade sina betänkligheter mot det hyilande förslaget, och justitilemmistern friherre De Geer, som kort derefter erhöll ordet och i ett klart och bevisande föredrag upptog och vederlade de mot förslaget framställda anmärkuaingarne. Mötet slutade med en rätt komisk episod. Friherre De Geers anförande, som helsades med starkt och lifiigt bifall, syntes på alla närvarande ha utöfvat en så kraftig verkan, att än vidare fortsättning ansägs onyttig. Hvar och en hjöd efter förmåga till att skaffa sig någon hudring i den rådande tropiska hettan, och bullret af de enskilda samtalen fyllde på ett angenämt sätt salongen. Midt under detta allmänna uppbrott försökte kammarherren Liljenstolpe örgölfves göra sig hörd, ehuru han lemnade ull möda derför ospard, än påminnande om sin grannlagenhet att ha afstätt sin tidigare yttranderätt till frih. De Geer, än uppläsande stycken ur gamla riksdagsprotokoller, — tills slutlig: en kr Mannerskantz föreslog att uppskjuta fortsättninsen till den sammankomst, hvartill inbjudning blifvit utfärdad för nästkommande tisdag, hvilken proposition besvarades med ett muntert ja. Bellmans minne. hvilket på senare år alltmera tosit ut sin rätt till allmän och varm