Dagens Nyheter – 18 november 1865, sida 2

Björn, men innuti skeppet, hvars segel slår mot masten, fira vikingar med och utan abriller en bullersam bacehanal. Man känner knappast igen sina vänner i de skäggiga vännerna, de vinner, som i går afton gingo helt i vanlig rockar och pantalonger — det är Göteborgs nation, som är ute och seglar på sim hjulbat. Från en annan sida kommer Soulouque och drottning Pomare och hela deras svarta hofstat — till häst och i vagn; — Napoleon den tredje med sin älskvärda kejsarinna; — Viktor Emanuel, Cavour och Garibaldi hälla från en tredje sida sitt intåg ledsagade af en böljande menniskomassa, ty allt folk i Upsala tar sig ledigt första maj. Efter några timmar försvinner glansen, men det rörliga lifvet fortsättes. De ölliga påhelsningarne föregå nu en masse, och det händer ibland att hela studentkorpsen stöter tillsammans på en och samma nationssal. Då må tro är det trängsel, man hör icke längre talen, som skrida långt öfver de utstakade formerna; man ser blott sin närmaste sidoman som i trängseln fått fatt på ett glas och ropar: aSkäl bror! — hvad är namnet? Men nu kan det vara på tiden att vi aflägsna oss, ty utan att antaga nägra oroande former har laget likväl nu förlorat sitt största intresse och poesien flyktar med hvar minut. Vi som äro främmande gå vår väg, det är redan sent och gatorna äro öde, blott. en och annan nattsölare sneddar öfver dem. Klockan i domkyrkan slår och säger att första maj närmar sig sitt slut för att komma igen nästa är —god natt! Men — men Dagen derpå, den andra maj är Upsalas bedröfligaste dag. ssa