Dagens Nyheter – 18 november 1865, sida 1

En promotionsvår i Upsala. (Forts. fr. föreg. n:0.) Nu är hela studentskaran uppe på backen, derifrån Wennerberg har tagit sin härliga diktoch tonbild Miånskensnatten på Slottsbacken, under oss ligger den drömmande staden med sina talrika trädgårdar och Fyrisåns klassiskt gula vatten; bakom oss står Gustafvernas borg, der Erik XIV mördade Nils Sture. Hör du klockan som begynner att ringa? — Klockan är mio — det är drottning Christinas klocka, som ringer hvar afton och med sina toner påminna hennes folk att bedja för hennes själ — i tvåhundra år har den lyftat sim röst med sitt ora pro illa, och den skall fortfarande ljuda genom tiderna för efterkommande slägter — ett underligt motstycke till den glada ungdomsskaran som står samlad här. Nu stämmes sångerna upp till vårens ära; det är en innerlighet, en kärlek, en längtan i dessa toner, som den blott kan drömma om hvilken har hört Upsala-studenterna sjunga. Hör hur de ungdomliga rösterna klinga i den stilla qvällen: Vintren rasat ut bland våra fjellar, Drifvans blommor smälta ned och dö. — — Så sjunges om fäderneslandet, om broderriket, om norden och om landets fader; den ena sången följer den andra, och under sången flammar hela horizonten upp som ett haf af eld. Valborgseldarne tändas rundtomkring i hela Upland, och vi kunna räkna till minst hundrade eldar som en krans kring slätten, och långt se