Dagens Nyheter – 17 november 1865, sida 3

Smått och godt från Norrköping. Den Il november. När jag i mitt förra bref talade om möjligheten, att icke säga sannolikheten, af en storartad opinionsyttring härifrån, med anledning af schismen i borgareständet, trodde jag mig väl underrättad, men intrigspelet har sträckt sig ärven hit, och den tilltänkta manifestationen har blifvit lyckligt afstyrd, och lexan till våra representanter inhiberad. Man talar numera nästan alls icke om den saken, ty händelserna tränga undan hvarandra. Våra politici på platsen hänga nu näsan öfver doktor Rundgrens krigsförklaring mot konung Carl XV och hans regering. Få äro väl de som skänka hr doktorns idrott, värdig en Trolle eller Brask, sitt obetingade bifall, men litom oss dock vara rättvisa, ty om doktorns motion också vittnar om en dugtig portion äreginighet och maktlystnad, och verkligen hierarkiskt smuclag, passande en biskop eller till och med primus cn specs, så ådagalägger den dock å andra sidan en icke hos cn prest vanlig oc af situationen och tiden. Biskopsstolen i Lunds stift står ledig och skall snart tillsättas. — Det är knappast att förmoda annat än alt den kommer att intagas af hr biskop Bring (7) hvari-genom Linköpings biskopsstol i sin ordning blir ledig, till hvilken kyrkoherden i S:t Olai församling 1 Norrköping med goda skäl bör kunna aspirera. Föga sannolikt är dock att den opposition mot regeringen som d:r Rundgren nu lagt i dagen är egnad att stecra apparaneerna och jemna vägen till mitran och kräklan, utan torde det härvidlag komma att visa sig alt vattnet någon gång kan vara tjockare än blodet. Dr Rundgren är emellertid en änn förhållandevis ung man med tålamodet hos en päfvekandidat och ho vet, hur framtiden hägrar i ögonen på hr doktorn, som, när allt kommer omkring, ej knutit näfven ulldeles förEhuru jag kallar mina meddelanden från Norrköping helt ansprakslöst asmatt och godta, kan det väl ändå hända att bland dessa meddelanden förekommer äfven sådant, på hvilket ordet usmåtta ej är rätta benämningen. — Detta är åtminstone, efter mitt sätt att se, förhållandet med hr brukspatronen och riddaren J. von Leesens magnifika present till Norrköpings swmhälle af 300,000 rdr rmt för bekostandet af en vattenledning i staden. Stadsfullmäktige, under ledning af sin ordförande hr J. OC. Swartz, begåfvo sig också in corpore, utstyrda på det högtidligaste i svarta frackar och hvita halsdukar, sistlidne fredags förmiddag till den gamle hedersmannen, för att tacka honom å egna och stadens vägnar för hans sällsynt storartade frikostighet. Hr Svartz, som har en lycklig förmåga i talareväg, var nu särdeles lycklig i val af uttryckssätt, icke minst genom slutorden, i hvilka han förklarade sin mening vara att ur sin kassa bestrida kostnaderna för nödiga undersökningar och vidare behöfliga förberedelser för det gagnefulla företaget, hvarigenom kerr Svartz bundit vid sitt ben en icke ringa utgift. Ehuru ordspråket cden som ger så han tigger, skall ha stryk så han liggera alldeles icke kan tillämpas på hr von Leesen med anledning af hans nu visade högst ovanliga frikostighet, har han dock i väsendtlig mån minskat sin årsrevenue, fastän han nog har vida mer qvar än han skänkt bort, ty att koka socker är — eller har åtminstone i Sverige varit en indrägtig sysselsättning, tack vare protektionismens guldålder. Att inbetalandet sistlidne onsdag. och torsdag af tillskottsoch årsafgifterna för försäkringarne i Städernas Bolag till försäkring af lösegendom gått trögare än vanligt, var hvad man kunnat förmoda, och att denna förmodan ej kommit på skam, visar sig bäst af ett tillkännagifvande