Dagens Nyheter – 17 november 1865, sida 2

ma till forsen, så måste de springa i ån och få sig ett kallt bad under äskådarnes högljudda löje, ty broarna och stränderna äro vid dessa tillfällen alltid uppfyllda af menniskor, Men det lider mot aftoucn och solen är i sin nedgång — luften är klar, man har redan sett knoppar i Odinslund och kring Fyrisvall och Upsala högar sväfvar en lätt vardinma. Naturen bereder sig att mottaga de vårhelsningar som skall sändas den i afton. Gatorna hybnla af studenter som gå tll sina nations lar, hvarest kronorna redan äro tända. Gör vi nu i skymningen, klockan omkring åttatiden, en vandring uppåt St. Larsgatan, der mänga af nationss larue ligga, så höra vi straxt vid gatans begynnelse smålänningarne sjunga; der trädgårdsbyggningen är göteborgarnes nationulsal, längre upp lyser det från Uplands nation och vestmanlänningarne hålla redan på att föra ut sin fana från sitt vackra nationshus. Följ mig un till torget och se på folket. En mängd mobb af alla sk ig, handtverksgesäller och sjäare tror ni? Åhnej, det är stadens borgare och desamma som den vackra våraftonen 1856 helsade oss välkomna vid Flustret; det är Upsala damer. — Men nu skingras massan af en vandrande massa, som tv marscherar upp från Drottninggatan med en hvit fana i spetsen; det är vestgöta nation som är först på platsen. Från Svartbäcksgatan och det gamla observatorium komma södermanlänningarne; från Vaksulagatan svajar helsingarnes fana, Gotlands lilla nation vandrar upp från Kungsängen — och ändtligen äro alla nationsfanorna samlade på midten af torget. Vär gamle vän Oscar Arpi står i spetsen för sångarne och slår an a