En promotionsvår i Upsala. I norska tidningen Aftenbladet förekom för ett par år sedan en högst liftig och intagande skildring af en magisterpromotion i Upsala. Den var undertecknad Z. D., hvilket antyder att författaren var kandidaten L. Dietrichson, som sjelf är anställd såsom adjunkt vid Upsala universitet och med hvars briljanta penna och föredrag vi här 1 Stockholm haft tillfälle göra en angenäm bekantskap. — När våra läsare hunnit öfver Inledningen till denna beskrifning of cen promotionsvär skola de känna den genomdoftad af cn friskhet som är högst välgörande i värt höstrusk. Skildringen lyder så: När vi här från våra tidsenliga förhållanden kasta ögat på de många gammaldags institutioner som finnas qvar 1 värt oranurike, så är det mycket som förefaller oss absurdt, som lemningar från medetidens Hf, hvilkas vidmakthällande in i vår tid förekommer oss nästan oförklarligt. — Likaså förderfliga som dessa imstitutioner visat sig i det politiska lifvet, der ståndsrepresentation och prestvälde spela en stor roll och verka hämmande för hela statsmaskineriet, likaså oskadliga äro å andra sidan taget de medeltidsceremonier som förekonuma vid många tillfällen uti det offentliga lifvet i brödrariket. Ett slags berättigande vinner dessa ceremonier då de framträda som gamla helighållna seder och bruk vid universiteter och kyrkor; och hur mycket man än må le åt de svenska promotionshögtiderna i Upsala, så hafva de dock sin