Dagens Nyheter – 16 november 1865, sida 1

En trollkarls historia, Berättad af honom sjelf. (Forts. fr. föreg. n:o.) — Jag upprepar att det är omöjligt, hvad ers höghet fordrar; men då min son gerna vill rättfärdiga det förtroende, ni sätter till hans förmåga, skall han med en yttersta ansträngning försöka genom etuiet se hvad detinnesluter. i — Kan han det också genom mina händer, frågade hertiginnan, och sökte dölja etuiet. — Ja, madame, och om ers höghet till och med befunne sig i nästa rum, skulle han ändå kunna se det. Utan att antaga detta nya prof, nöjde sig bertiginnan med att sjelf fråga min son. Barnet, som längesedan erhållit sin instruktion, svarade utan tvekan: — Der finnes en guldnål, med en diamant öfverst, och deromkring en cirkel af himmelsblå emalj. — Det är precist riktigt, sade hertiginnan, och lemnade konungen juvelen, som hon upptog ur etuiet. Döm, sjelf, sire. — Och vändande sig till mig, sade hon: — Se här, herr Robert-Hondon, vill ni mottaga denna nål som ett minne af ert besök i Saint Cloud? Jag tackade lifligt hennes höghet, under försäkran om min erkänsla. — Representationen var slutad; ridån gick ned, och nu kunde jag i min ordning i all frihet njuta ett besynner