Dagens Nyheter – 16 november 1865, sida 1

stande i Londou hade slutligen framkallat öfvermiättnad. Hans repertoir hade redan blifvit föråldrad och kunde ej täfla med de nya konster jag hade att förevisa. Han nödgades derför stänga sin teater och begifva sig åt landsorten, der han genom sina puffar förstod att göra goda affärer. Jag har visst under min lefnad träffat många puffmakare, men aldrig har jag sett någon som i denna konst nått samma höjd som Anderson. Ofvan anförda exempel kan redan gifva ett begrepp om hans sätt att gå till väga, men jag vill tillägga några andra, som fullständigt karakterisera mannen. Då Anderson ämnade uppträda i en stad och med stor ståt utbasunat sina föreställningar, förstod han dessutom att göra sina annonser lästa af personer som aldrig kastade en blick på hvarken tidningar eller affischer. I denna afsigt kringskiekade han till alla stadens smörhandlare trädformar, hvarpå funnos hans namn, titel och spektakeltimman, samt bad dem sitta denna hans stämpel på deras varor 1 stillet för den ko som vanligen finnes dera afbildad. Då det nu icke finnes en enda familj i hela England, som ej äter smör till frukosten, om ej till alla måltider, erhöll hvar och en på morgonen, utan någon kostnad för taskspelaren, ett program som inbjöd till ett besök hos den lysande nordiske trollkarlen. — Eller också utskickade Anderson tidigt på morgonen ett dussin personer, försedda med en pensel och en firgpyts, för att på trottoirerna, hvilka i England äro synnerligt propra, måla tillkännagifvande om trollkarlens representation. Med eller mot sin vilja måste då hvarje handlande, när han öppnade sin bod, hvarje person som begaf sig ut