Dagens Nyheter – 15 november 1865, sida 2

(Insändt.) Om lyshållningen på Ladugårdslandet. När den verldsbekante humoristiske skriftställaren M. Saphir kom till Mänchen vid den tid (18 1530) då konungen hade låtit anäcga en ny stadsdel med ofantligt breda gator och hvilka voro lika så folktomma som nattetid illa belysta. yttrade han: om dagen behötver man en lykta för att få tas uti en menniska och om natten en menniska för att leta rätt på en lyktas. Skulle icke åtminstone det sednare fallet äfven kunna tillämpas på vissa delar af Laducardslandet? Vederhörande känna helt vist icke huru folket efter solens nedsång nödgas leka blindbock med hvarandra! — Vi ha visserligen hela hundra män, som benät åtasit sis Stockhohns kommunala välfärd, men mö ligtvis ha de ännu ej hunnit till ordet Ladusårdslandet,, Detta påminner om en resande, glad och språksam ficka, med hvilken en bekant till oss sammanträffade uti postvagner emellan Prag och Wien. Samtalet oick förträffligt, den unga damen kände åtskilliga exacta detaljer om Beetkowen, Göthe. Tumboldt, Napoleon, Raphael 0. s. Y, men bäntielsevis faller talet på Schiller... och sel... om honom visste hon inventing att säga, ty hennes studier i konversationslexikonet hade ännu ej hunnit till bokstafven 5. Låtom oss således tålmodigt hoppas, att våra hundra män snarligen komma till bokstafven 1. och kan det ju då icke slå felt att Ladvsårdslandets hästa äfven tages uti övonsiete! -— Vi äro mga kritiserande vargulfvar, hvilka bea att hvar och en af våra bundra män skola känna hela det kommunala alfabetet, men om herrarne ville behaga dela detsamma slusemellan på ett ändamålsenligt sätt så blef det ju stö börda än ungefär en bokstaf på tremne indi maemme——ansa UMAR MitntntteEReRe MMO OROdtNNDI ARON SMR RRERA GENER NPR VITS AROM STAR ANRETAGN