med en rörelse af otålig nyfikenhet, det är ett skrin, skulle händelsevis näsdukarna finnas muceslutna deruti? — Ja sir, svarade jag; de ligga der sedan läng tid tillbaka. Huru? sedan ling tid? det är då icke möjligt, efter som de för en knapp qvarts timmi sedan lemnades till er. Det nekar jag icke, sive; men hvar funnes väl trolleriet, om Jag ej kunde utföra oförklarliga saker. Ers majestät skall utan tvifvel bli ännu mera förvånad, då jag ovedersägligt bevisar, att detta skrin jemte dess innehåll, 1egat 1 jorden öfver 60 ar. Jag skulle gerna tro era ord, svarade konungen leende, men det är mig omöjligt; i detta fall fordrar jag bevis. Om ers majestät täckes öppna detta skrin, så skall ers majestät finna sådana, fullkomligt öfvertygande. — Ja, men dertill behöfver jag en nyckel. Det beror på er sjelf, stre, att få den. Värdes lösa den från halsen på denna vackra turturdufva, som kommer hit med den. Ludvig Philip uppknöt bandet, hvarpå hängde en liten rostig nyckel, med hvilken han skyndade att öppna skrinet. Det första föremil, som visade sig för konungens blickar, var ett pergament, hvarpå konungen läste: I dag den 6 juni 1786, har detta jernskrin, innehållande sex näsdukar, blifvit af mig Balsamo grefve af Cagliostro nedsatt mellan rötterna af en orange, för att tjena till fullbordande at en magisk akt, som kommer att utföras på samma dag sextio år härefter, inför Ludvig Philip af Orleans och hans familj.