Dagens Nyheter – 13 november 1865, sida 2

beskrifva detta experiments otaliga kombinationer; och denua beskrifning, alltför allvarsam för dessa memoirer, skall framdeles finna plats 1 ett sciskildt arbete, som derjemte skall innehålla förklaring på alla mina teater-hemligheter. Dock kan jag ej motstå nöjet att helt summariskt antyda några af de förberedande öfningar jag mäste anlita för ifrågavarande experiment. Man torde erinra sig de arbeten, hvartill pianistens förmåga fordom dref mig, och den besynnerliga färdighet jag derigenom förvärfvade: jag kunde läsa under det jag kastade med fyra kulor. Vid närmare eftertanke faun jag att denna förmåga kunde ännu mera utvecklas, om jag tillämpade dess grunder på minnet och förståndet. I följd häraf beslöt jag anställa försök i den vägen med min son Emil, och för att göra min unge medhjelpare begriplig naturen af de studier, hvaråt vi skulle egna Oss, tog jag en dominobricka, fem-fyra, och lade den framför honom med uppfordran att genast säga summan utan att först räkna prickarne. — Nio, svarade barnet. Till den förra brickan fogade jag en ny fyratio-tre. — Det gör sjutton, svarade gossen utan tvekan. DPervid stadnade jag första gången; följande dagen kunde vi med ett enda ögonkast addera tre och fyra brickor; dagen derpå fem, så att vi genom att dag för dag öka antalet, förmådde ögonblickligt angifva summan af tolf brickor. Då vi hunnit så långt, företogo vi oss ett arbete, svårt på helt annat sätt, och hvaråt vi öfverlemnade oss en hel månad. Vi passerade