Dagens Nyheter – 13 november 1865, sida 2

och häller. Jag väntar nu att någon annan vill intaga hans plats, ty långt ifrin att rygga tillbaka för mitt löfte, finner jag mig så väl disponerad, att jag ätager mig att, då jag ätit upp den förste som erbjuder sig, äta upp en andra, och tredje och, för att göra mig värdig ert bifall och era applåder, lofvar jag att äta upp hela salongen. Detta skämt frumkallade ytterligare en ofantlig skrattparoxysm; men fareen var slut, och då ingen vidare erbjöd sig att bli uppslukad, tog hvar och en sitt parti att hemma hos sig smälta den mystifikation hvaraf han fått sin andel. En komplett motsats till denna simpla charlatan var den berömde fransmannen RobertHudin. Han berättade mig om ett af sina märkligaste konststycken, som jag ofta sett. Slumpen ledde mig direkt till uppfinningen af den andra synen. Eu dag roade sig mina båda barn med cn lek, den de sjelfva uppfunnit. Den yngre hade förbundit ögonen på sin äldre bror, och lät honom gissa, hvilket föremål han vidrörde. Då denne gissade rätt, intog den yngre hans plats. 4 Denna enkla lek upptäckte hos mig fröet till en af de mest komplicerade S idcter, som någonsin upprunnit inom mig. Förföljd af denna tanke, skyndade jag att innesluta mig i mitt arbetsrum. Lyckligtvis var jag i en sädan sinnesförfattning, då förständet med läraktighet och till och med nöje följer de förbindelser fantasien framalstrar. Jag stödde hufvudet i mina händer, och under inflytande af en öfverretning, som jag sjelf framkallade, utstakade jag första grunderna af synen ur andra hand.