Dagens Nyheter – 13 november 1865, sida 1

En trollkarls historia. Berättad af honom sjelf. (Forts. fr. föreg. n:0.) En bland de djerfvaste af alla konstmakare, som jag sett i min lefnad, var en normand, som hade antagit namnet Castelli blott för att ölja de flesta konstmakares vid denna tid exempel, hvilka trodde sig ingifva mera förtroende senom att tillskrifva sig italienskt ursprung. Jastelli egde ej någon underbar färdighet och ans representationer egde föga intresse ur constnärlig synpunkt; men han tänkte som Fisaro, att slughet är bättre in lärdom, och bevisade det genom talrika framgångar. Tan var let personifierade bedrägeriet och skydde inga nedel att reta publikens nyfikenhet. Hvarje dag såg man på hans jättelika affischer tillkännagifvet något nytt underverk, som verkligheten endast var ett charlataneri, ofta ill och med ett gyckel med äskådarne; men let förskaffade alltid en god inkomst, och såedes var sättet godt. Om publiken förargade sig öfver att vara dragen vid näsan, så förstod sastelli att draga sig ur ett dåligt spel och bringa skrattarne på sin sida: han framkastade med säker ton några infall på rådbråkad itaienska, som det var omöjligt att motstå. Publiken skrattade och fann sig afväpnad. Dessutom bör man ihågkomma att magien vid denna tid icke såsom i våra dagar utgjorde föremål för en allvarsam representation; man sick på dessa slags föreställningar i afsigt att