Dagens Nyheter – 13 november 1865, sida 1

Riddarhus-fullmakterne år 1865. Från en äldre ledamot af ridderskapet och adeln ha vi mottagit följande sakrika artikel om fullmaktsoväsendet: Till naturen af hvarje sannt ombudsmannaskap hörer, att ombudsmannen utför sin hufvudmans talan 1 öfvereusstämmelse med dennes önskningar och vilja samt att, om ombudet förfarer annorlunda, han sviker sin hufvudmans förtroende. Men så ses icke saken af fullmäktige på riddarhuset. De fråga 1 allmänhet icke det ringaste efter sine hufvudmiäns önskningar, utan rådfråga allenast sina egna tycken och intressen. Redan fördenskull är fullmaktsväsendet på riddarhuset en orimlighet. Annu mera är det derföre, att fullmakten gifver en eljest oberättigad person den största rätt en svensk medborgare kan ega, eller den, att stifta lay för svenska folket och råda öfver dess tilljångar. Fördenskull borde de adliga hufvudmiän, som ej sjelfve kunna eller vilja begagna sin rätt till säte och stämma på riddarhuset, icke öfverläta denna rätt åt andra, utan efter den samvetsgrannaste pröfning. Men detta sker så mycket mindre, som veterligt är, att många af förberörde hufvudmiän för penningar öfverlaåta sim representationsrätt ät personer, som stundom äro dem fullkomlig obekanta, och att andra hufvudmän befullmäktiga personer, utan att fråga efter deras äsigter i politik eller ckonomi, ehuru sådana personer få makt, att deltaga i bestämmandet af fäderslandets väl och ve. Detta allt innefattar ett förfarande, som förtjenar att stämplas med det djupaste förakt af hvarje tänkande redlig man.