på en nattrock. Hum präktig den än måtte vara, skulle den magiska seancen derigenom antagit en familjer karakter, som ej skulle behagat publiken. Philippe förstod att draga sig utur detta trångmål; han klädde sig som trollkarl, ett djerft påfund, ty ännu aldrig hade någon magiker vågat ikläda sig ansvaret för en dylik drägt. T besittning af dessa båda konststycken uppgjorde Philippe planen att återse sitt otacksamma fädernesland och visa det resultaterna af sitt arbete. Han kom till Paris sommaren 1841 och gaf representationer i Montesquieusalen De båda experimenten med fiskarne och ringarne, en lysande trollkarlskostym, en präktig spetsig hufvubonad, ett väl ordnadt och skickligt genomfördt program, lockade till honom ett stort antal åskådare, bland hvilka slumpen förde direktören för en Wienerteater. Österrikaren, förtjust öfver representationen, föreslog magikern ett engagement på vilkor att dela inkomsten. Philippe antog förslaget så mycket heldre, som Montesquieu-salen under vintersäsongen var upptagen för offentliga baler, Å andra sidan fick han genom detta engagement tid att låta bygga en teater, der han sedan kunde i allt lugn fortsätta sina föreställningar. Från Wien hemförde han en vacker summa, hvarmed han betalade den teater, som under hans frånvaro blifvit uppbyggd vid bazar BonneNouvelle. Dessutom hade han förskaffat sig några automater, som han äfvenledes ämnade förevisa.