Dagens Nyheter – 11 november 1865, sida 1

Invigningen af underverkens palats (så kal lades detta magiens nya tempel) gjorde uppse: ende i Paris; man kom i massa för att sc dessa famösa fiskar, som spektatörerna från Montesquieusalen vederbörligen utbasunat. Underverkspalatset var icke något monument, såsom dess titel kunde gifva anledning att tro; men då man kom till ändan af galleriet i första våningen, passerade man genom en lönndörr och var helt förvånad att befinna sig i en för detta slags skådespel väl inredd salong. Der funnos stolar, en parterr, en logerad och amfiteater. Dekorationen var nätt och prydlig, och utom detta allt satt man beqvämt. En orchester, bestående af sex musici at något tvifvelaktig talang, utförde en symfoni med accompagnement af melophone, ett slags accordion, då nyligen uppfunnet af en viss Lecler. Ridån går upp. Till åskådarnes stora förvåning är teatern försänkt i det djupaste mörker. En helt svartklädd person träder in från en sidodörr och närmar sig rampen. Det är Philippe; jag känner igen honom på hans beslöjade röst och hans svaga provencaldialekt. Alla öfriga anse honom för regisssören; man är försagd och fruktar ett så mycket obehagligare tillkännagifvande som denne person bär en spänd pistol. Men ovissheten blir snart skingrad; Philippe ger sig tillkänna; han omtalar att han ej hunnit med alla förberedelser; men för att icke behöfva vänta hela tiden som behöfs för ekläreringen af hans laboratorium, vill han med ett