Dagens Nyheter – 10 november 1865, sida 2

maren. Den första al dessa är en liten enaktsdram af fransyskt ursprung och intresserande innehåll. En fransk sjöman, som varit borta i många ar och af alla ansetts för död, återvänder hem till sin by och finner allt förändradt. Ingen känner honom mer, hans hustru har gift sig med en al hans fordna vänner och på kyrkogarden finner han till och med en minnessten rest öfver sig. Hur den invecklade träden löser sig och hur den gamle sjömannen ensam tar all smärta på sin lott kan publiken sjelf öfvertyga sig om på ort och ställe. Sjömannens roll utföres på ett förtjenstfullt sätt af hr Tibell, och den gamle sjöbussens dotter spelas i naturligt och okonstladt al frå Tibell. När man vill behaga damerna tyekes behaga både damer och herrar och man har verkligen roligt åt hr Rohdes ifriga försök att behaga sin nyekfulla flamma. Hr Casper, som den lurade majoren, Iyeckades också förträffligt, likaså fru Tibell som den nyekfulla flickan. Studenterna eMer Bröllopsfesten i vindskammaren är ett eunaktsskämt, svenskt original af hr UU. Uddman, en broder till den glade sångaren. Såsom skämt betraktadt försvarar det sin plats, ty det är både oskylkligt och lustigt. Man tror ig verkligen förflyttad till ett studentspektakel S på någon af Upsalas nationssalar. Glaset, säncen, vigilansen, nattrocken, pipan och lagerkranusen fattas ieke, och skimtet förfelar heller icke att väcka mycken munterhet i salonen. Då de tre pjeserna 1 förrgår afton uppfördes för första gången var salongen alldeles fullsatt och bifallet särdeles litet. Hr Uddman mropades efter. Bröllopsfestens slut. brandredskap. Stockholms stads braudsläckningsvederbörande hafva sent omsider fått reda på att det existerar 1 verlden nägonting sådant som en fristående stege att föra upp en sprutslang på, när det är svårt att på annan väg komma at att släcka en eldsvåda, och dessa vederbörande hafva nu förskaffat oss ena dylik apparat. Det är en kolossal stege, hvilande på hjul, lätt att transportera och im rättad att förvaras liggande, men resas upp af mot eena stöd när den behölves. Stegen är införskrifven från Eugland och lärer här på platsen stå öfver 2000 rdr. Medan eldsläckningsväsendet är på tal skola vi framföra en anmärkning, som är gjord hundra gånger, men som måste upprepas tills den vinner gehör. Den gäller föreskriften angaende skyldigheten att fransöra vatten till sprutorna vid eldsvädor. Denna skyidighet aligger ännu borgerskapet, oaktadt detta. 1 följd af kommu nalförordningen och den deretter införda likställigheten metan alla stadens imvånare, borde vara befriadt från borgerlig tunga. Utom det orättvisa häri, har stadgandet felet att vara ojemnt betungande för borgerskapet mom sig, att vara till stor del onödigt och aldrig med säkerhet Iedande till målet. Det betuugar ojemut, ty det ålägger den borgare som har blott en häst samma skyldighet som åligger cgare at flera hästar. Det är temligen lätt för en bagare el ler bryggare med 5, 6 eller ett dussin hästar, att vara af med en, då eldsvåda uträffar, men det är nästan förssörande för en dylik yrkesidkare, hvilken ej har mer än en dragare och, om denua skickas till eu eldsvåda, måste straudsätta sina kunder, hytlka vänta sitt bröd eller sitt dricka. Det är tll stor del onödigt, eme dan de flesta delar af staden unmera äro för sedda med brandposter, som mingdubbelt beyvämare gifva mångdubbelt mera vatten än vattenkörarnes tunnor. — Det iIeder slutligen aldrig med någon säkerhet till målet, ty för det första är det mången som heldre pliktar än skickar ut sin häst, och för det andra finns det icke, och kan icke finnas, någon kontroll öfver att vattenkörarne konnra vid eldsvådans början. Det är först längre fram, noder eldsvådans förlopp eller mot dess slut, som uppropet sker, och man vet, att blott man infinner sig till dess — fastän för seat — är man temligen trygg för faran af böter. PBraglöigt Allehanda har äfven iJönköping haft ett ombud på besök i och för spridandet af prenumerationssedlar till 75 öre pr stycket. Priset är utom all fråga billigt, säger YT. oå . 2 9 1 os 2 AA