Dagens Nyheter – 10 november 1865, sida 2

menterna af sin konst? Det vet jag ej. Trolisen hade Talon lärt sig trollerict liksom Polichinelles dans för sitt eget och sina vänners nöje. Säkert är att representationen i Aberdecen icke var haus förste lärospån, och att han i följd af sin framgång fullkomnade sig i den konst, hvarigenom han sednare skulle vina rykte. Philippe (såsom han sedermera kallade sig) afstod från sockerbageriet och polichinelldrägten, genomreste Englands proviuser och gaf till en början helt blygsamma representationer. Då hans repertoir sedermera småningom ökades med ett visst antal konster, hämtade här och der från epokens olika trollkarlar, besökte han stora städer samt ankom till Glasgow, och lit der uppbygga en träbarack, för att gifva representationer. Under uppförandet af sitt trollpalats observerade Philippe bland de med detta arbete sysselsatta snvickrarne en yngling med godt utsccude, som syntes honom begåfvad med ovanligt förstånd; denne ville han vinna för sina teatraliska företag och låta honom visa sig på scenen säsom sitt biträde. Macalister (det var ynglingens namn) hade en medfödd talang för Philippes nya yrke, och behöfde icke genomgå någon lärokurs, utan fattade genast trolleriets alla finesser och uppfann sjelf några experimenter som tillvunno honom beröm af sin nye herre. (Ports.)