Konstnären erfor under några ögonblick det mest pinsamma intryck. Stum och darvrande söker han i sin själ förgäfves efter ett undvikande svar. Men kejsarinnans önskan elr ler rättare befallning är alltför bestämd, att tillåta honom någon undflykt. Hans beligenhet blir ännu mera förtviflad, då Catharina, som i sin otålighet redan uppställt pjeserna på schackbrädets rutor, sade: Så, nu står spelet på den punkt, der vi lemnade det i går; seså, min herre, drag upp hjulet på er automat, jag har brådtom att begynna. — Är ers majestät fullkomligt säker så ej hafva misstagit sig om partiets uppställning? vågade Kempelen säga, ty en enda orätt placerad pjes kunde rubba machinens mekanism, och hindra automaten från att arbeta. — Jag är säker på att jag icke begått något misstag, svarade kejsarinnan torrt. Lå tom oss börja; det är min motståndares tur att draga. Kempelen närmade sig automaten, drog upp de oskyldiga hjulen, Jlåtsade trycka på nägra fjedrar, ställde någr: häfstänger till rätta, och undersökte det Inela, endast för att vinna tid. Men hans eljest så fyndiga hufvud erbjöd honom blott ett er,da medel att komma utur denna afskyvärda förlägenhet, nemligen att tillstå för kejsarinnw,, att hon blifvit förd bakom ljuset genom et; bedrägeri, som han nu icke egde förmåga att förnya. — Nåväl min herre, sade czarinnan otåligt, er automat är mycket långsam. Skulle han efter att i går ha varit så hetsig, göra sig skyldig till ett motsatt fel i dag?