Dagens Nyheter – 7 november 1865, sida 2

dagsresor nådde man slutligen målet. Men trots den skyndsamhet vära resande användt, tycktes esarinnan vid mötet med Kempelen icke vara nöjd med hans skyudsamhet. — Vägarne äro då så dåliga, min herre, sade hon, att det fordras femton dagar för att komma från Witebsk till Petersburg? — Behagar ers majestät tillåta mig, svarade den listige mekanisten, att aflägga en bekännelse, som skall tjena mig till ursäkt. — Gör det, sade Catharina, såvida det icke är bekännelsen om er underbara machins oförmåga. — Tvärtom, jag tillstår, att jag, i anseende till ers majestäts bekanta styrka i schackspelet, velat framställa en värdig motståndare; och jag måste derföre, innan afresan, vidtaga några för ett så högtidligt parti oundvikliga förbättringar på min automat. — Ah! smålog kejsarinnan, tillfredsställd af denna smickrande förklaring. Och efter dessa förbättringar hoppas ni nu att besegra mig med er automat? — Jag skulle blifva mycket förvånad om det gick annorlunda, svarade Kempelen vördnadsfullt. — Det är hvad vi få se, min herre, svarade kejsarinnan, skakande hufvudet med tviflande och ironisk uppsyn. Men, tillade hon i samma ton, när presenterar ni mig för min förskräcklige motståndare? — När det behagar ers majestät! — Då det är på det sättet, så är jag så otålig att mäta mina krafter med segervinnaren öfver de skickligaste schackspelare i mitt rike, att jag redan i afton vill mottaga honom i