Dagens Nyheter – 7 november 1865, sida 2

derpå utsätta ett lumpet pris af några rubler, eger kraft att kämpa mot hennes eget och, måhända, åtminstone i vissa fall, öfverträffa henne i förstånd. — Galning! skrek Kempelen, förskräckt öfver flyktingens hänförelse, kom då ihåg att vi kunna bli upptäckta, och att det gäller hifvet för dig och förvisning till Siberien för mig. — Det är omöjligt, svarade Woronsky lugnt. Er snillrika machin har redan bedragit så mycket folk, och dertill de mest skickliga spelare, och jag känner mig öfvertygad om att vi snart skola narra en till, öfver hvars nederlag vi med allt skäl kunna skryta. Och hvilket angenämt minne, hvilken ära för oss, båda, min vän, då vi en dag kunna säga att kejsarinnan Catharina II, den stolta cezarimnan, hvilken smickrarne inbilla att hon är det största snillet inom sitt vidsträckta rike, blifvit narrad af er och besegrad af mig! ; Ehuru Kempelen icke delade Woronskys enthusiasm, nödgades han dock gifva vika för denna karakter, hvars oböjlighet han upprepade gånger haft tillfälle erfara. — Dessutom hade soldaten så många andra egenskaper, och egde på köpet en så öfverraskande skicklighet i schackspel, att den wienske mekanisten ansåg klokast att gifva vika för sitt eget ryktes skuld. Man afreste således utan dröjsmål, tv resan skulle blifva lång och farlig till följd af de oändliga försigtighetsmått som fordrades för transporten af kistan, hvari Woronsky befann sig. Under vägen lemnade Kempelen ej ett ögonblick sin reskamrat, och gjorde allt hvad på honom berodde för att mildra obehaget af en så pinsam färd. Efter långa, tröttsamma