Dagens Nyheter – 6 november 1865, sida 3

Betraktelser för veckan. Göteborgs-Posten innehåller följande skämt. Det är icke så korrekt i formen, att Svenska Akademien skulle prisbelöna det, men det har så minga lustiga och det fromkallar mera än Uti staden var tyst, Ej man hörde ett knyst; Regnet strömmade ned Det var rusk med besked. Michaöli drog bort (Jordens fröjd är så kort) Efter lyckad recett — Det var ej mer än rätt. Nu för tidsfördrifs skull Tog man munnen så full Och i kannstöperi Gaf bevis på geni. Som en träl gick man an Talte om påfvens bann Samt hans chullbageri Mot allt frimureri. Gubben Palmerstons död, Koleran i Paris, Gaf man äfven till pris. Man gick på som en häst Om den kreaturspest Som måne lefnadsban slöt Bland Britanniens nöt. Man för smitta var rädd, Gick i öfverplagg klädd — Fick på tullen förbud För att skydda sin hud. Om vår riksdagsmaskin Och den sorgliga min, Som den visar för Oss Taltes ock, det förs Adelsklicken hölls varm, Ut man tömde sim harm, Och de svartrockars flock Sina slängar fick ock. Borgarståndet besatt Blef betitladt för att En viss klick är gemen Tiga still som — murcn. Är det hjerte-lag det? Nej, jag bättre ej vet Än för dylik kurtis Det af björk bör få ris. 3onden ansåg man bäst, Ty han blef vid sin läst. Må han fortfara så Och ej cbondånger, få. Hessler?) talte man om Och Gaudelius) som När den förre går på Vill med Faust honom slå. Ämnet uttömdes snart, Intet ville ta fart. Fastän allt blet försökt Gick det säfligt och trögt. Det, som sagdt är, var trist Och på nyheter brist. Ty en eldsvåda här fyndiga vändvingar att ett leende. Något nytt mer ej år. — — Då det ljusnar 1 skyn Bort vid Frölundas bryn, Det var hvalfisken som Likt från skyarne kom. Alltifrån denna stund Var han uti hvar mund — Ja, man talte om tran Ofverallt uti stan. Han till Backa gick in, Men blef flat utaf hin När i kilande hast Der han råkade fast. Han försökte väl tvärt Backa ut med sin stjert, Men som bäst han höll på Att i land dermed gå Kom en frölundabo Och begynnade egno Båd med lie och knif För att taga hans lif. Stackars fisken på grund Måste slita en hund; Den som konuner i val, Lätt kan råka i qvala. Bonden ihärdig var Fiskens blod rann så klar, Dock till slutet han dog. Sup på fisken man tog. Sen till staden man for, För en summa rätt stor Sålde fånosten man der Till en känd millionär. Han museum den gat Det blef hvalfiskens graf Nog det vinst blitver på I den trandansen gå. Med en sådan present Är det något bevändt, Med hvar tand ihans käft ikan man göra aceschäfta. Men nu frågar jag er NSäs. hvad ville han här, Hvarför styrde han just Hit till Svealands kust? Kanske fisken var sjuk, Hade ondt i sin buk, Kanske att han till slut En profet spottat ut! Det är möjligt, det der, Dock ej utredt det är; Klokast är väl ändå Att förklara det så: Han som ambassadör Kom att vinna gehör Och att höja sitt tal Imot riksståndens val. A. Jon. ) Den svenske teaterdirektören i Göteborg. 3 Den tyske dito i dito. RR RTR OLE UBBERNE SERA IV LERA SRA Atol PATINA AE MIRA ASO